Eureka 02012R0260-20240408 Definitions Sign in

02012R0260 — SV — 08.04.2024 — 002.001


Den här texten är endast avsedd som ett dokumentationshjälpmedel och har ingen rättslig verkan. EU-institutionerna tar inget ansvar för innehållet. De autentiska versionerna av motsvarande rättsakter, inklusive ingresserna, publiceras i Europeiska unionens officiella tidning och finns i EUR-Lex. De officiella texterna är direkt tillgängliga via länkarna i det här dokumentet

►B

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 260/2012

av den 14 mars 2012

om antagande av tekniska och affärsmässiga krav för betalningar och autogireringar i euro och om ändring av förordning (EG) nr 924/2009

(Text av betydelse för EES)

(EGT L 094 30.3.2012, s. 22)

Ändrad genom:

 

 

Officiella tidningen

  nr

sida

datum

►M1

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 248/2014 av den 26 februari 2014

  L 84

1

20.3.2014

►M2

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) 2024/886 av den 13 mars 2024

  L 886

1

19.3.2024




▼B

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 260/2012

av den 14 mars 2012

om antagande av tekniska och affärsmässiga krav för betalningar och autogireringar i euro och om ändring av förordning (EG) nr 924/2009

(Text av betydelse för EES)



Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

1.  
I denna förordning fastställs regler för betalnings- och autogireringstransaktioner i euro inom unionen där såväl betalarens som betalningsmottagarens betaltjänstleverantörer är etablerade inom unionen, eller där betalningstransaktionens enda betaltjänstleverantör är etablerad inom unionen.
2.  

Följande omfattas inte av denna förordning:

a) 

Betalningstransaktioner som genomförs mellan och internt hos betaltjänstleverantörer, inbegripet deras ombud eller filialer, för egen räkning.

b) 

Betalningstransaktioner som hanteras och utförs i system för betalning av större belopp med undantag för autogireringstransaktioner där betalaren inte uttryckligen begärt att betalningen ska gå via system för betalning av större belopp.

c) 

Betalningstransaktioner som genomförs med betalkort eller liknande, däribland kontantuttag, om inte betalkort eller liknande bara används för att generera den information som krävs för att direkt göra betalningar eller autogireringar till och från betalkonton som identifieras genom BBAN-nummer eller Iban-nummer.

d) 

Betalningstransaktioner som genomförs med hjälp av teleutrustning eller digital eller informationsteknisk utrustning och som inte leder till en betalning eller autogirering till och från ett betalkonto som identifieras genom BBAN-nummer eller Iban-nummer.

e) 

Penningöverföringstransaktioner enligt artikel 4.13 i direktiv 2007/64/EG.

f) 

Betalningstransaktioner där elektroniska pengar enligt definitionen i artikel 2.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/110/EG av den 16 september 2009 om rätten att starta och driva affärsverksamhet i institut för elektroniska pengar samt om tillsyn av sådan verksamhet ( 1 ) överförs, om inte sådana transaktioner leder till betalningar eller autogireringar till och från ett betalkonto som identifieras genom BBAN-nummer eller Iban-nummer.

3.  
I de fall då betalningsordningar bygger på betalningstransaktioner som genomförs genom betalningar eller autogireringar men som även har andra alternativa särdrag eller tjänster ska denna förordning endast tillämpas på de bakomliggande betalningarna eller autogireringarna.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning avses med

1.

betalning : en nationell eller gränsöverskridande betaltjänst för kreditering av en betalningsmottagares betalkonto med en betalningstransaktion eller en rad betalningstransaktioner från en betalares betalkonto av en betaltjänstleverantör som har tillgång till betalarens betalkonto på grundval av en instruktion som lämnats av betalaren,

▼M2

1a.

omedelbar betalning : en betalning som utförs omedelbart, 24 timmar om dygnet och varje kalenderdag.

1b.

betalningsinitieringskanal : varje metod, anordning eller förfarande genom vilken eller vilket betalarna kan lämna betalningsorder till sin betaltjänstleverantör för en betalning, inbegripet en internetbank, en mobil bankapplikation eller en uttagsautomat eller på annat sätt i betaltjänstleverantörens lokaler.

1c.

leverantör av betalningsinitieringstjänster : en leverantör av betalningsinitieringstjänster enligt definitionen i artikel 4.18 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2366 ( 2 ).

1d.

betalningsmottagarens namn : i fråga om en fysisk person, för- och efternamn och i fråga om en juridisk person, företagsnamn eller juridiskt namn.

1e.

riktade finansiella restriktiva åtgärder : frysning av tillgångar som avser en person, en enhet eller ett organ eller ett förbud mot att göra medel eller ekonomiska resurser tillgängliga för en person, en enhet eller ett organ, eller till förmån för dem, antingen direkt eller indirekt, enligt restriktiva åtgärder som antagits i enlighet med artikel 215 i EUF-fördraget.

1f.

identifieringskod för juridiska personer : eller LEI: en unik alfanumerisk referenskod baserad på standarden ISO 17442 som tilldelats en juridisk person.

▼B

2.

autogirering : en nationell eller gränsöverskridande betaltjänst för debitering av en betalares betalkonto, där en betalningstransaktion initieras av betalningsmottagaren på grundval av betalarens samtycke,

3.

betalare : en fysisk eller juridisk person som är innehavare av ett betalkonto och som godkänner en betalningsorder från detta betalkonto eller, om betalaren inte har något betalkonto, en fysisk eller juridisk person som lämnar en betalningsorder till en betalningsmottagares betalkonto,

4.

betalningsmottagare : en fysisk eller juridisk person som är innehavare av ett betalkonto och som är den avsedda mottagaren av medel som har omfattats av en betalningstransaktion,

▼M2

5.

betalkonto : ett betalkonto enligt definitionen i artikel 4.12 i direktiv (EU) 2015/2366,

▼B

6.

betalningssystem : ett system för överföring av medel med formella och standardiserade arrangemang och gemensamma regler för behandling, clearing eller avveckling av betalningstransaktioner,

7.

betalningsordning : en enda uppsättning regler, förfaranden och standarder och/eller genomföranderiktlinjer som betaltjänstleverantörerna kommit överens om för att genomföra betalningstransaktioner över hela unionen och inom medlemsstaterna, och som är avskilt från den infrastruktur eller det betalningssystem som ligger till grund för dess drift,

8.

betaltjänstleverantör : en betaltjänstleverantör som omfattas av någon av de kategorier som avses i artikel 1.1 i direktiv 2007/64/EG och juridiska och fysiska personer som avses i artikel 26 i samma direktiv, men inte de organ som räknas upp i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut ( 3 ) som omfattas av ett undantag i enlighet med artikel 2.3 i direktiv 2007/64/EG,

9.

betaltjänstanvändare : en fysisk eller juridisk person som utnyttjar en betaltjänst i egenskap av betalare eller betalningsmottagare,

10.

betalningstransaktion : en åtgärd som initieras av betalaren eller betalningsmottagaren vid överföring av medel mellan betalkonton i unionen, oberoende av eventuella underliggande förpliktelser mellan betalaren och betalningsmottagaren,

11.

betalningsorder : varje instruktion som en betalare eller betalningsmottagare ger sin betaltjänstleverantör om att en betalningstransaktion ska genomföras,

12.

förmedlingsavgift : avgift som betalas mellan betalarens och betalningsmottagarens betaltjänstleverantörer för autogireringar,

13.

multilateral förmedlingsavgift : en multilateral förmedlingsavgift som är föremål för ett arrangemang mellan fler än två betaltjänstleverantörer,

14.

BBAN-nummer : ett nationellt betalkontonummer som otvetydigt identifierar ett enskilt betalkonto hos en betaltjänstleverantör i en medlemsstat och som endast kan användas för nationella betalningstransaktioner, samtidigt som samma betalkonto identifieras med ett Iban-nummer vid gränsöverskridande betalningstransaktioner,

15.

Iban-nummer : ett internationellt betalkontonummer som otvetydigt identifierar ett enskilt betalkonto i en medlemsstat och vars särdrag fastställs genom Internationella standardiseringsorganet (ISO),

16.

BIC-kod : en företagsidentifieringskod som otvetydigt identifierar en betaltjänstleverantör och vars särdrag fastställs genom ISO,

17.

ISO 20022 XML-standard : en standard för utveckling av elektroniska finansiella meddelanden enligt ISO:s definition och som avser betalningstransaktionernas fysiska representation med XML-syntax, i enlighet med branschens regler och tillämpningsriktlinjer för de unionsomfattande ordningar för betalningstransaktioner som omfattas av denna förordnings tillämpningsområde,

18.

system för betalning av större belopp : ett betalningssystem vars huvudsyfte är hantering, clearing eller avveckling av enstaka brådskande betalningstransaktioner med hög prioritet och vanligtvis stora belopp,

19.

avvecklingsdatum : det datum då skyldigheterna i samband med överföringen av medel fullgörs mellan betalarens betaltjänstleverantör och betalningsmottagarens betaltjänstleverantör,

20.

inkassering : den del av en autogireringstransaktion som inleds med betalningsmottagarens initiering och avslutas genom sedvanlig debitering av betalarens betalkonto,

21.

medgivande : uttryck för betalarens samtycke och godkännande gentemot betalningsmottagaren och (direkt eller indirekt via betalningsmottagaren) gentemot betalarens betaltjänstleverantör att betalningsmottagaren har rätt att initiera en inkassering för att debitera betalarens specificerade betalkonto och att betalarens betaltjänstleverantör har rätt att följa dessa instruktioner,

▼M2

22.

system för betalning av mindre belopp : ett betalningssystem vars huvudsyfte är att behandla, cleara eller avveckla betalningar eller autogireringar som i första hand avser mindre belopp, och som inte är ett system för betalning av större belopp,

▼B

23.

mikroföretag : företag som, när betaltjänstavtalet ingås, är ett företag i enlighet med definitionen i artikel 1 och artikel 2.1 och 2.3 i bilagan till kommissionens rekommendation 2003/361/EG ( 4 ),

24.

konsument : fysisk person som agerar i andra syften än handel, affärsverksamhet eller yrkesmässig verksamhet i samband med betaltjänstavtal,

25.

R-transaktion : en betalningstransaktion som inte kan genomföras ordentligt av en betaltjänstleverantör och som ger upphov till en manuell hantering, bland annat på grund av brist på medel, återkallelse, fel belopp eller fel datum, avsaknad av medgivande, eller fel eller avslutat betalkonto,

26.

gränsöverskridande betalningstransaktion : en betalningstransaktion som initierats av en betalare eller av en betalningsmottagare där betalarens och betalningsmottagarens betaltjänstleverantörer befinner sig i olika medlemsstater,

27.

nationell betalningstransaktion : en betalningstransaktion som initierats av en betalare eller av en betalningsmottagare där betalarens och betalningsmottagarens betaltjänstleverantörer befinner sig i samma medlemsstat,

28.

referenspart : fysisk eller juridisk person för vars räkning en betalare gör en betalning eller en betalningsmottagare mottar en betalning.

Artikel 3

Nåbarhet

1.  
En betalningsmottagares betaltjänstleverantör som är nåbar för en nationell betalning under en betalningsordning ska, i enlighet med en unionsomfattande betalningsordnings regler, vara nåbar för betalningar som initierats av en betalare genom en betaltjänstleverantör som är etablerad i någon av unionens medlemsstater.
2.  
En betalares betaltjänstleverantör som är nåbar för en nationell autogirering under en betalningsordning ska, i enlighet med en unionsomfattande betalningsordnings regler, vara nåbar för autogireringar som initierats av en betalningsmottagare genom en betaltjänstleverantör som är etablerad i någon av unionens medlemsstater.
3.  
Punkt 2 ska endast tillämpas på autogireringar som är tillgängliga för konsumenter som betalare under betalningsordningen.

Artikel 4

Interoperabilitet

1.  

Betalningsordningar som ska användas av betaltjänstleverantörer för att genomföra betalningar och autogireringar ska uppfylla följande krav:

a) 

Deras regler ska vara desamma för nationella och gränsöverskridande betalningstransaktioner inom unionen och på samma sätt för nationella och gränsöverskridande autogireringstransaktioner inom unionen.

b) 

Deltagarna i betalningsordningen ska utgöra en majoritet av betaltjänstleverantörerna inom en majoritet av medlemsstaterna och utgöra en majoritet av de betaltjänstleverantörer inom unionen som tillhandahåller betalningar respektive autogireringar.

När varken betalaren eller betalningsmottagaren är en konsument, ska med avseende på led b i första stycket endast medlemsstater där sådana tjänster finns tillgängliga genom betaltjänstleverantörer och betaltjänstleverantörer som tillhandahåller sådana tjänster beaktas.

2.  
Operatören av eller, i avsaknad av en formell operatör, deltagarna i system för betalning av mindre belopp inom unionen ska se till att deras betalningssystem är tekniskt interoperabla med andra system för betalning av mindre belopp i unionen genom användning av standarder som utvecklats av de internationella och europeiska standardiseringsorganen. Dessutom ska de inte anta affärsregler som begränsar interoperabiliteten med andra system för betalning av mindre belopp i unionen. Betalningssystem som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/26/EG av den 19 maj 1998 om slutgiltig avveckling i system för överföring av betalningar och värdepapper ( 5 ) ska bara vara skyldiga att säkerställa teknisk interoperabilitet med andra betalningssystem som avses i samma direktiv.
3.  
Hanteringen av betalningar och autogireringar får inte störas av tekniska hinder.
4.  
Ägaren till betalningsordningen eller, om det inte finns någon formell ägare, den ledande deltagaren i en ny betalningsordning för mindre betalningar som har deltagare i åtminstone åtta medlemsstater får ansöka hos de behöriga myndigheterna i en medlemsstat där betalningsordningens ägare eller ledande deltagare är etablerade om ett tillfälligt undantag från de villkor som anges i punkt 1 första stycket led b. Dessa behöriga myndigheter får, efter att ha samrått med de behöriga nationella myndigheterna i de övriga medlemsstater där den nya betalningsordningen har en deltagare, kommissionen och ECB, bevilja ett sådant undantag för högst tre år. Dessa behöriga myndigheter ska basera sitt beslut på den nya betalningsordningens potential att utvecklas till en fullfjädrad paneuropeisk betalningsordning och dess bidrag till att förbättra konkurrensen eller främja innovation.
5.  
Med undantag av betaltjänster som åtnjuter ett undantag enligt artikel 16.4, ska denna artikel gälla från och med den 1 februari 2014.

Artikel 5

Krav för betalnings- och autogireringstransaktioner

1.  

Betaltjänstleverantörer ska utföra betalnings- och autogireringstransaktioner i enlighet med följande krav:

a) 

De ska använda det betalkontonummer som anges i punkt 1 a i bilagan för identifiering av betalkonton oavsett var den berörde betaltjänstleverantören är etablerad.

b) 

De ska använda de meddelandeformat som anges i punkt 1 b i bilagan vid översändandet av betalningstransaktioner till en annan betaltjänstleverantör eller via ett system för betalning av mindre belopp.

c) 

De ska tillse att betaltjänstanvändaren använder det betalkontonummer som anges i punkt 1 a i bilagan för identifieringen av betalkonton oavsett om betalarens betaltjänstleverantör och betalningsmottagarens betaltjänstleverantör eller den enda betaltjänstleverantören i betalningstransaktionen är etablerade i samma medlemsstat som betaltjänstanvändarna eller i en annan medlemsstat.

d) 

De ska tillse att, när en betaltjänstanvändare som inte är en konsument eller ett mikroföretag initierar eller mottar enskilda betalningar eller enskilda autogireringar vilka inte överförs individuellt utan har sammanförts för överföring, det meddelandeformat som anges i punkt 1 b i bilagan används.

Utan att det påverkar tillämpningen av led b i första stycket ska betaltjänstleverantören, på särskild begäran från en betaltjänstanvändare, använda de meddelandeformat som anges i punkt 1 b i bilagan i sina förbindelser med denna betaltjänstanvändare.

2.  

Betaltjänstleverantörer ska utföra betalningar i enlighet med följande krav, med förbehåll för eventuella skyldigheter i den nationella lagstiftning som genomför direktiv 95/46/EG.

a) 

Betalarens betaltjänstleverantör ska tillse att betalaren tillhandahåller de uppgifter som anges i punkt 2 a i bilagan.

b) 

Betalarens betaltjänstleverantör ska tillhandahålla betalningsmottagarens betaltjänstleverantör de uppgifter som anges i punkt 2 b i bilagan.

c) 

Betalningsmottagarens betaltjänstleverantör ska tillhandahålla betalningsmottagaren de uppgifter som anges i punkt 2 d i bilagan eller göra dem tillgängliga för denne.

3.  

Betaltjänstleverantörer ska utföra autogireringar i enlighet med följande krav, med förbehåll för eventuella skyldigheter i den nationella lagstiftning som genomför direktiv 95/46/EG.

a) 

Betalningsmottagarens betaltjänstleverantör ska tillse att

i) 

betalningsmottagaren tillhandahåller de uppgifter som anges i punkt 3 a i bilagan i samband med den första autogireringen och vid engångsgireringar samt vid varje efterföljande betalningstransaktion,

ii) 

betalaren ger sitt samtycke till både betalningsmottagaren och betalarens betaltjänsteleverantör (direkt eller indirekt via betalningsmottagaren), att medgivandena, tillsammans med senare ändringar eller annulleringar, sparas av betalningsmottagaren eller av en tredje part för betalningsmottagarens räkning och att betalningsmottagaren informeras om detta krav av betaltjänstleverantören i enlighet med artiklarna 41 och 42 i direktiv 2007/64/EG.

b) 

Betalningsmottagarens betaltjänstleverantör ska tillhandahålla betalarens betaltjänstleverantör de uppgifter som anges i punkt 3 b i bilagan.

c) 

Betalarens betaltjänstleverantör ska tillhandahålla betalaren de uppgifter som anges i punkt 3 c i bilagan eller göra dem tillgängliga för denne.

d) 

Betalaren ska ha rätt att ge sin betaltjänstleverantör i uppdrag att

i) 

begränsa en autogirering till ett visst belopp eller en viss periodicitet, eller både och,

ii) 

om medgivandet under en betalningsordning inte föreskriver rätt till återbetalning, kontrollera varje autogireringstransaktion för att fastställa att beloppet och periodiciteten på den ingivna autogireringstransaktionen motsvarar det belopp och den periodicitet som anges i medgivandet, innan deras betalkonto debiteras på grundval av uppgifterna om medgivandet,

iii) 

blockera alla autogireringar från betalarens betalkonto eller alla autogireringar som initierats av en eller flera specificerade betalningsmottagare eller endast godkänna autogireringar som initierats av en eller flera specificerade betalningsmottagare.

Om varken betalaren eller betalningsmottagaren är en konsument, ska betaltjänstleverantörerna inte behöva uppfylla kraven i led d i, ii eller iii.

Betalaren ska informeras av sin betaltjänstleverantör om de rättigheter som anges i led d i enlighet med artiklarna 41 och 42 i direktiv 2007/64/EG.

I samband med den första autogireringstransaktionen eller vid en engångsgireringstransaktion samt vid varje efterföljande autogireringstransaktion ska betalningsmottagaren lämna uppgifter om medgivandet till sin betaltjänstleverantör och betalningsmottagarens betaltjänstleverantör ska lämna dessa uppgifter om medgivandet till betalarens betaltjänstleverantör vid varje autogireringstransaktion.

4.  
Utöver de krav som avses i punkt 1 ska en betalningsmottagare som tar emot betalningar lämna det betalkontonummer som anges i punkt 1 a i bilagan och, fram till den 1 februari 2014 för nationella betalningstransaktioner och fram till den 1 februari 2016 för gränsöverskridande betalningstransaktioner, men bara om det är nödvändigt, sin betaltjänstleverantörs BIC-kod till betalarna varje gång en betalning begärs.
5.  
Före den första autogireringstransaktionen ska en betalare lämna det betalkontonummer som anges i punkt 1 a i bilagan. Betalaren ska meddela sin betaltjänstleverantörs BIC-kod fram till den 1 februari 2014 för nationella betalningstransaktioner och fram till den 1 februari 2016 för gränsöverskridande betalningstransaktioner, men bara om det är nödvändigt.
6.  
Om ramavtalet mellan betalaren och betalarens betaltjänstleverantör inte föreskriver rätt till återbetalning, ska betalarens betaltjänstleverantör, utan att det påverkar tillämpningen av punkt 3 a ii, kontrollera varje autogireringstransaktion för att fastställa att beloppet på den ingivna autogireringstransaktionen motsvarar det belopp och den periodicitet som anges i medgivandet, innan betalarens betalkonto debiteras på grundval av uppgifterna om medgivandet.
7.  
Efter den 1 februari 2014 för nationella betalningstransaktioner och efter den 1 februari 2016 för gränsöverskridande betalningstransaktioner ska betaltjänstleverantörerna inte kräva av betaltjänstanvändarna att de ska ange en betalares betaltjänstleverantörs eller betalningsmottagares betaltjänstleverantörs BIC-kod.
8.  
Betalarens betaltjänstleverantör och betalningsmottagarens betaltjänstleverantör får inte ta ut någon extra avgift för den avläsning som automatiskt genererar ett medgivande för de betalningstransaktioner som initierats genom eller med hjälp av ett betalkort vid ett försäljningsställe och som leder till en autogirering.

▼M2

Artikel 5a

Omedelbara betalningstransaktioner

1.  
Betaltjänstleverantörer som erbjuder sina betaltjänstanvändare en betaltjänst för att sända och ta emot betalningar ska erbjuda alla sina betaltjänstanvändare en betaltjänst för att sända och ta emot omedelbara betalningar.

De betaltjänstleverantörer som avses i första stycket ska säkerställa att alla betalkonton som är nåbara för betalningar även är nåbara för omedelbara betalningar 24 timmar om dygnet och varje kalenderdag.

2.  
Genom undantag från punkt 1, och förutsatt att förhandstillstånd har erhållits från de behöriga myndigheterna på grundval av dessa myndigheters bedömning av dess tillgång till likviditet i euro, ska en betaltjänstleverantör som är etablerad i en medlemsstat som inte har euron som valuta inte vara skyldig att erbjuda betaltjänstanvändare en betaltjänst för att sända omedelbara betalningar i euro utöver en gräns per transaktion, från betalkonton i den medlemsstatens nationella valuta, under den tid då betaltjänstleverantören varken sänder eller tar emot icke-omedelbara betalningar i euro med avseende på sådana betalkonton. Denna gräns ska fastställas av de behöriga myndigheterna och får inte vara lägre än 25 000  EUR. De behöriga myndigheterna får på betaltjänstleverantörens begäran bevilja förhandstillstånd för en period på ett år. På betaltjänstleverantörens begäran får de behöriga myndigheterna förlänga detta förhandstillstånd med ytterligare perioder på ett år efter en ny bedömning från de behöriga myndigheternas sida av betaltjänstleverantörens tillgång till likviditet i euro. De behöriga myndigheterna ska årligen informera kommissionen om tidigare tillstånd och förlängningar som beviljats i enlighet med den här punkten.

ECB och nationella centralbanker får, när de inte agerar i egenskap av monetära myndigheter eller andra offentliga myndigheter, begränsa erbjudandet om en betaltjänst för att sända omedelbara betalningar i euro till den tidsperiod under vilken de erbjuder en betaltjänst för att sända och ta emot icke-omedelbara betalningar.

3.  
Trots vad som sägs i artikel 78.1 andra stycket i direktiv (EU) 2015/2366 ska mottagandetidpunkten för en betalningsorder för en omedelbar betalning vara den tidpunkt då den har mottagits av betalarens betaltjänstleverantör, oavsett timme eller kalenderdag.

Om betalaren avtalar med sin betaltjänstleverantör att genomförandet av betalningsordern för en omedelbar betalning ska ske vid en viss tidpunkt en viss dag eller vid den tidpunkt då betalaren har ställt medel till betaltjänstleverantörens förfogande, ska tidpunkten för mottagande av betalningsordern för en omedelbar betalning, trots vad som sägs i artikel 78.2 i direktiv (EU) 2015/2366, anses vara den avtalade tidpunkten, oavsett timme eller kalenderdag.

Genom undantag från första och andra styckena i denna punkt ska tidpunkten för mottagande av betalningsordern för en omedelbar betalning vara

a) 

för en icke-elektronisk betalningsorder för en omedelbar betalning, den tidpunkt då betalarens betaltjänstleverantör har lagt in informationen om betalningsordern i sitt interna system, vilket ska ske så snart som möjligt efter det att betalaren har lämnat den icke-elektroniska betalningsordern för en omedelbar betalning till sin betaltjänstleverantör,

b) 

för en enskild betalningsorder för en omedelbar betalning som tillhör ett paket enligt punkt 7 i denna artikel, om konverteringen av det paketet till enskilda betalningstransaktioner utförs av betalarens betaltjänstleverantör, den tidpunkt då den efterföljande betalningstransaktionen har delats upp av betalarens betaltjänstleverantör; betalarens betaltjänstleverantör ska påbörja konverteringen av paketet omedelbart efter det att betalaren har lämnat det till sin betaltjänstleverantör och slutföra denna konvertering så snart som möjligt,

c) 

för en betalningsorder för en omedelbar betalning från betalkonton som inte är i euro, den tidpunkt då betalningstransaktionens belopp har omräknats till euro; en sådan valutaomräkning ska ske omedelbart efter det att betalaren har lämnat betalningsordern för en omedelbar betalning till sin betaltjänstleverantör.

4.  

Vid genomförande av omedelbara betalningar ska betaltjänstleverantörer, utöver de krav som anges i artikel 5, uppfylla följande krav:

a) 

Betaltjänstleverantörer ska säkerställa att betalare kan lämna en betalningsorder för en omedelbar betalning genom alla de betalningsinitieringskanaler som dessa betalare kan använda för att lämna en betalningsorder för andra betalningar.

b) 

Trots vad som sägs i artikel 83 i direktiv (EU) 2015/2366 ska betalarens betaltjänstleverantör, omedelbart efter mottagandetidpunkten för en betalningsorder för en omedelbar betalning, kontrollera om alla nödvändiga villkor för att hantera betalningstransaktionen är uppfyllda och om nödvändiga medel finns tillgängliga, reservera eller debitera beloppet för betalningstransaktionen från betalarens konto och omedelbart sända betalningstransaktionen till betalningsmottagarens betaltjänstleverantör.

c) 

Trots vad som sägs i artiklarna 83 och 87.2 i direktiv (EU) 2015/2366 ska betalningsmottagarens betaltjänstleverantör, inom tio sekunder efter mottagandetidpunkten för betalningsordern för en omedelbar betalning från betalarens betaltjänstleverantör, göra betalningstransaktionens belopp tillgängligt på betalningsmottagarens betalkonto i den valuta i vilken betalningsmottagarens konto är denominerat och bekräfta för betalarens betaltjänstleverantör att betalningstransaktionen har slutförts.

d) 

Trots vad som sägs i artikel 87.1 i direktiv (EU) 2015/2366 ska betalningsmottagarens betaltjänstleverantör säkerställa att valuteringsdagen för kreditering av betalningsmottagarens konto är samma dag som den dag då betalningstransaktionens belopp krediteras betalningsmottagarens betaltjänstleverantörs konto.

e) 

Omedelbart efter att ha mottagit den bekräftelse på slutförande som avses i led c, eller om betalarens betaltjänstleverantör inte mottar någon sådan bekräftelse på slutförande inom tio sekunder efter tidpunkten för mottagande av betalningsordern för en omedelbar betalning, ska betalarens betaltjänstleverantör kostnadsfritt informera betalaren och, i tillämpliga fall, leverantören av betalningsinitieringstjänster om huruvida betalningstransaktionens belopp har gjorts tillgängligt på betalningsmottagarens betalkonto.

5.  
Trots vad som sägs i artikel 89 i direktiv (EU) 2015/2366 ska betalarens betaltjänstleverantör, om denne inte har mottagit ett meddelande från betalningsmottagarens betaltjänstleverantör som bekräftar att medlen gjordes tillgängliga på betalningsmottagarens betalkonto inom tio sekunder efter mottagandetidpunkten, omedelbart återställa betalarens betalkonto till den ställning som skulle ha förelegat om transaktionen inte hade ägt rum.
6.  
På betaltjänstanvändarens begäran ska en betaltjänstleverantör erbjuda en betaltjänstanvändare möjlighet att fastställa en gräns för det högsta belopp som kan sändas genom omedelbar betalning. Denna gräns kan vara antingen per dag eller per transaktion, och beslutas av betaltjänstanvändaren. Betaltjänstleverantörer ska säkerställa att betaltjänstanvändare kan ändra detta högsta belopp när som helst innan en betalningsorder för en omedelbar betalning lämnas. Om en betaltjänstanvändares betalningsorder för en omedelbar betalning överstiger det högsta beloppet eller leder till att det överskrids ska betalarens betaltjänstleverantör inte genomföra betalningsordern för den omedelbara betalningen och ska underrätta betaltjänstanvändaren om detta och informera betaltjänstanvändaren om hur det högsta beloppet kan ändras.
7.  
När betaltjänstleverantörer erbjuder en betaltjänst för att sända och ta emot omedelbara betalningar ska de erbjuda sina betaltjänstanvändare en möjlighet att lämna flera betalningsorder som ett paket, om de erbjuder sina betaltjänstanvändare en sådan möjlighet för andra betalningar.

Betaltjänstleverantörer får inte införa lägre gränser för det antal betalningsorder för omedelbara betalningar som kan lämnas som ett paket än de gränser som de inför när det gäller paket för andra betalningar.

8.  
De betaltjänstleverantörer som avses i punkt 1 och som är etablerade i en medlemsstat som har euron som valuta ska erbjuda betaltjänstanvändare en betaltjänst för att ta emot omedelbara betalningar i euro enligt denna artikel senast den 9 januari 2025 och en betaltjänst för att sända omedelbara betalningar i euro enligt denna artikel senast den 9 oktober 2025.

De betaltjänstleverantörer som avses i punkt 1 och som är etablerade i en medlemsstat som inte har euron som valuta ska erbjuda betaltjänstanvändare en betaltjänst för att ta emot omedelbara betalningar i euro enligt denna artikel senast den 9 januari 2027 och en betaltjänst för att sända omedelbara betalningar i euro enligt denna artikel senast den 9 juli 2027.

Genom undantag från andra stycket i denna punkt ska de betaltjänstleverantörer som avses i punkt 1 i denna artikel och som är etablerade i en medlemsstat som inte har euron som valuta, till och med den 9 juni 2028, inte vara skyldiga att erbjuda betaltjänstanvändare en betaltjänst för att sända omedelbara betalningar i euro från betalkonton i den medlemsstatens nationella valuta, under den tid då dessa betaltjänstleverantörer varken sänder eller tar emot icke-omedelbara betalningstransaktioner i euro med avseende på sådana konton.

Trots vad som sägs i första stycket i denna punkt ska betaltjänstleverantörer som är institut för elektroniska pengar enligt definitionen i artikel 2.1 i direktiv 2009/110/EG eller betalningsinstitut enligt definitionen i artikel 4.4 i direktiv (EU) 2015/2366 och som är etablerade i en medlemsstat som har euron som valuta erbjuda betaltjänstanvändare en betaltjänst för att sända och ta emot omedelbara betalningar i euro enligt denna artikel senast den 9 april 2027.

Trots vad som sägs i andra stycket i denna punkt ska betaltjänstleverantörer som är institut för elektroniska pengar enligt definitionen i artikel 2.1 i direktiv 2009/110/EG eller betalningsinstitut enligt definitionen i artikel 4.4 i direktiv (EU) 2015/2366 och som är etablerade i en medlemsstat som inte har euron som valuta erbjuda betaltjänstanvändare en betaltjänst för att ta emot omedelbara betalningar i euro enligt denna artikel senast den 9 april 2027 och en betaltjänst för att sända omedelbara betalningar i euro enligt denna artikel senast den 9 juli 2027.

Artikel 5b

Avgifter för betalningar och kontroll av betalningsmottagaren

1.  
Eventuella avgifter som en betaltjänstleverantör tar ut av betalare och betalningsmottagare för att sända och ta emot omedelbara betalningar i euro får inte vara högre än de avgifter som betaltjänstleverantören tar ut för att sända och ta emot andra betalningar av motsvarande typ.
2.  
De tjänster som avses i artikel 5c ska tillhandahållas alla betaltjänstanvändare kostnadsfritt.
3.  
Betaltjänstleverantörer som är etablerade i en medlemsstat som har euron som valuta ska uppfylla kraven i denna artikel senast den 9 januari 2025.

Betaltjänstleverantörer som är etablerade i en medlemsstat som inte har euron som valuta ska uppfylla kraven i denna artikel senast den 9 januari 2027.

Artikel 5c

Kontroll av betalningsmottagaren i samband med betalningar

1.  

En betalares betaltjänstleverantör ska erbjuda en tjänst som säkerställer kontroll av den betalningsmottagare till vilken betalaren avser att sända en betalning (tjänst som säkerställer kontroll). Betalarens betaltjänstleverantör ska utföra den tjänst som säkerställer kontroll omedelbart efter det att betalaren har lämnat relevanta uppgifter om betalningsmottagaren och innan betalaren ges möjlighet att godkänna denna betalning. Betalarens betaltjänstleverantör ska erbjuda den tjänst som säkerställer kontroll oavsett vilken betalningsinitieringskanal betalaren använder för att lämna en betalningsorder. Den tjänst som säkerställer kontroll ska tillhandahållas i enlighet med följande:

a) 

Om betalaren har fört in betalkontonummer enligt punkt 1 a i bilagan och betalningsmottagarens namn i betalningsordern ska betalarens betaltjänstleverantör tillhandahålla en tjänst för att kontrollera att betalkontonumret enligt punkt 1 a i bilagan och betalningsmottagarens namn överensstämmer med varandra. På begäran av betalarens betaltjänstleverantör ska betalningsmottagarens betaltjänstleverantör kontrollera om de uppgifter som betalaren har angett om betalkontonumret enligt punkt 1 a i bilagan och betalningsmottagarens namn överensstämmer med varandra. Om uppgifterna inte överensstämmer ska betalarens betaltjänstleverantör, på grundval av den information som betalningsmottagarens betaltjänstleverantör tillhandahåller, underrätta betalaren om detta och informera betalaren om att godkännande av betalningen kan leda till att medlen överförs till ett betalkonto som inte innehas av den betalningsmottagare som betalaren har angett. Om de uppgifter som betalaren har angett i fråga om betalningsmottagarens namn och betalkontonumret enligt punkt 1 a i bilagan nästan överensstämmer med varandra, ska betalarens betaltjänstleverantör upplysa betalaren om namnet på den betalningsmottagare som är knuten till det betalkontonummer enligt punkt 1 a i bilagan som betalaren har angett.

b) 

Om betalningsmottagaren är en juridisk person och betalarens betaltjänstleverantör erbjuder en betalningsinitieringskanal som ger betalaren möjlighet att lägga en betalningsorder genom att ange betalningsmottagarens betalkontonummer enligt punkt 1 a i bilagan till denna förordning tillsammans med andra uppgifter än betalningsmottagarens namn som otvetydigt identifierar betalningsmottagaren, såsom ett skatteregistreringsnummer, en europeisk unik identifieringskod enligt artikel 16.1 andra stycket i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1132 ( 6 ) eller en identifieringskod för juridiska personer, och om dessa uppgifter finns tillgängliga i betalningsmottagarens betaltjänstleverantörs interna system, ska den betaltjänstleverantören, på begäran av betalarens betaltjänstleverantör, kontrollera om betalkontonumret enligt punkt 1 a i bilagan till denna förordning och de uppgifter som betalaren har angett överensstämmer med varandra. Om betalkontonumret enligt punkt 1 a i bilagan till denna förordning och de uppgifter som betalaren har angett inte överensstämmer med varandra ska betalarens betaltjänstleverantör, på grundval av den information som betalningsmottagarens betaltjänstleverantör tillhandahåller, underrätta betalaren om detta.

c) 

Om ett betalkonto som identifieras med hjälp av ett av betalaren angivet betalkontonummer enligt punkt 1 a i bilagan innehas av en betaltjänstleverantör för flera betalningsmottagares räkning, får betalaren till sin betaltjänstleverantör tillhandahålla ytterligare uppgifter som gör det möjligt att otvetydigt identifiera betalningsmottagaren. Den betaltjänstleverantör som förvaltar detta betalkonto för flera betalningsmottagares räkning eller, i förekommande fall, den betaltjänstleverantör som innehar detta betalkonto ska på begäran av betalarens betaltjänstleverantör bekräfta om den betalningsmottagare som betalaren har angett är en av de flera betalningsmottagare för vars räkning betalkontot förvaltas eller innehas. Betalarens betaltjänstleverantör ska underrätta betalaren om den betalningsmottagare som betalaren har angett inte finns med bland de flera betalningsmottagare för vars räkning betalkontot förvaltas eller innehas.

d) 

I andra fall än de som beskrivs i leden a, b och c i denna punkt, och i synnerhet om en betaltjänstleverantör tillhandahåller en betalningsinitieringskanal som inte kräver att betalaren anger både det betalkontonummer som avses i punkt 1 a i bilagan och betalningsmottagarens namn, ska betaltjänstleverantören säkerställa att den betalningsmottagare till vilken betalaren avser att sända en betalning identifieras korrekt. För detta ändamål ska betaltjänstleverantören informera betalaren på ett sätt som gör det möjligt för betalaren att bekräfta betalningsmottagaren innan betalningen godkänns.

2.  
Om det betalkontonummer som avses i punkt 1 a i bilagan eller betalningsmottagarens namn anges av en leverantör av betalningsinitieringstjänster, i stället för av betalaren, ska den leverantören av betalningsinitieringstjänster säkerställa att uppgifterna om betalningsmottagaren är korrekta.
3.  
Betaltjänstleverantörer ska, vid tillämpning av punkt 1 d, och leverantörer av betalningsinitieringstjänster ska, vid tillämpning av punkt 2, upprätthålla solida interna förfaranden för att säkerställa att uppgifterna om betalningsmottagarna är korrekta.
4.  
När det gäller pappersbaserade betalningsorder ska betalarens betaltjänstleverantör utföra den tjänst som säkerställer kontroll vid mottagandetidpunkten för betalningsordern, såvida inte betalaren inte är närvarande vid mottagandetidpunkten.
5.  
Betaltjänstleverantörer ska säkerställa att utförandet av den tjänst som säkerställer kontroll och av den tjänst som beskrivs i punkt 2 inte hindrar betalare från att godkänna den berörda betalningen.
6.  
Betaltjänstleverantörer ska ge betaltjänstanvändare som inte är konsumenter möjlighet att välja att inte ta emot den tjänst som säkerställer kontroll när de lämnar in flera betalningsorder som ett paket.

Betaltjänstleverantörer ska säkerställa att betaltjänstanvändare som har valt att inte ta emot den tjänst som säkerställer kontroll har rätt att när som helst välja att ta emot den tjänsten.

7.  
Närhelst betalarens betaltjänstleverantör underrättar betalaren i enlighet med punkt 1 a, b eller c ska den betaltjänstleverantören samtidigt informera betalaren om att godkännande av betalningen kan leda till att medel överförs till ett betalkonto som inte innehas av den betalningsmottagare som angetts av betalaren. En betaltjänstleverantör ska tillhandahålla denna information till en betaltjänstanvändare som inte är en konsument när denna betaltjänstanvändare väljer att inte ta emot den tjänst som säkerställer kontroll när flera betalningsorder lämnas in som ett paket. Betaltjänstleverantörer ska informera sina betaltjänstanvändare om konsekvenserna för betaltjänstleverantörernas ansvar och betaltjänstanvändarnas rätt till återbetalning om betaltjänstanvändarna väljer att ignorera en underrättelse enligt punkt 1 a, b och c.
8.  
En betaltjänstleverantör ska inte hållas ansvarig för genomförandet av en betalning till en oavsiktlig betalningsmottagare på grundval av en felaktig unik identifikationskod enligt artikel 88 i direktiv (EU) 2015/2366, förutsatt att den har uppfyllt kraven i den här artikeln.

Om betalarens betaltjänstleverantör inte uppfyller kraven i punkt 1 i denna artikel, eller om leverantören av betalningsinitieringstjänster inte uppfyller kraven i punkt 2 i denna artikel, och om denna underlåtenhet leder till en bristfälligt genomförd betalningstransaktion, ska betalarens betaltjänstleverantör utan dröjsmål återbetala det överförda beloppet till betalaren och, i förekommande fall, återställa det debiterade betalkontots kontoställning till den som skulle ha förelegat om transaktionen inte hade ägt rum.

Om underlåtenheten att uppfylla skyldigheterna beror på att betalningsmottagarens betaltjänstleverantör eller leverantören av betalningsinitieringstjänster inte har uppfyllt sina skyldigheter enligt denna artikel, ska betalningsmottagarens betaltjänstleverantör eller, i förekommande fall, leverantören av betalningsinitieringstjänster, ersätta betalarens betaltjänstleverantör för den ekonomiska skada som denna underlåtenhet har vållat betalarens betaltjänstleverantör.

Eventuella ytterligare ekonomiska förluster för betalaren kan ersättas i enlighet med den lagstiftning som är tillämplig på det avtal som ingåtts mellan betalaren och den berörda betaltjänstleverantören.

9.  
Betaltjänstleverantörer som är etablerade i en medlemsstat som har euron som valuta ska uppfylla kraven i denna artikel senast den 9 oktober 2025.

Betaltjänstleverantörer som är etablerade i en medlemsstat som inte har euron som valuta ska uppfylla kraven i denna artikel senast den 9 juli 2027.

Artikel 5d

Kontroll av betaltjänstanvändare, av betaltjänstleverantörer som erbjuder omedelbara betalningar, för att kontrollera om en betaltjänstanvändare är en person eller en enhet som är föremål för riktade finansiella restriktiva åtgärder

1.  
Betaltjänstleverantörer som erbjuder omedelbara betalningar ska kontrollera om deras betaltjänstanvändare är personer eller enheter som är föremål för riktade finansiella restriktiva åtgärder.

Betaltjänstleverantörer ska utföra sådana kontroller omedelbart efter ikraftträdandet av nya riktade finansiella restriktiva åtgärder och omedelbart efter ikraftträdandet av eventuella ändringar av sådana riktade finansiella restriktiva åtgärder, och minst en gång per kalenderdag.

2.  
Under genomförandet av en omedelbar betalning ska betalarens betaltjänstleverantör och betalningsmottagarens betaltjänstleverantör som är involverade i genomförandet av den omedelbara betalningen inte kontrollera om den betalare eller betalningsmottagare vars betalkonton används för att genomföra den omedelbara betalningen är personer eller enheter som är föremål för riktade finansiella restriktiva åtgärder utöver att utföra kontroller enligt punkt 1 i denna artikel.

Första stycket i denna punkt påverkar inte åtgärder som betaltjänstleverantörer vidtar för att följa andra restriktiva åtgärder än riktade finansiella restriktiva åtgärder, som har antagits i enlighet med artikel 215 i EUF-fördraget, restriktiva åtgärder som inte har antagits i enlighet med artikel 215 i EUF-fördraget eller unionsrätt om förhindrande av penningtvätt och finansiering av terrorism.

3.  
Betaltjänstleverantörer ska uppfylla kraven i denna artikel senast den 9 januari 2025.

▼B

Artikel 6

Slutdatum

1.  
Senast den 1 februari 2014 ska betalningar utföras i enlighet med de tekniska kraven i artikel 5.1, 5.2 och 5.4 samt punkterna 1 och 2 i bilagan.
2.  
Senast den 1 februari 2014 ska autogireringar utföras i enlighet med artikel 8.2 och 8.3 och med kraven i artikel 5.1, 5.3, 5.5, 5.6 och 5.8 samt punkterna 1 och 3 i bilagan.
3.  
Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 3 ska autogireringar utföras i enlighet med kraven i artikel 8.1 senast den 1 februari 2017 för nationella betalningar och senast den 1 november 2012 för gränsöverskridande betalningar.
4.  
För nationella betalningstransaktioner får medlemsstaterna eller, med den berörda medlemsstatens godkännande, medlemsstatens betaltjänstleverantörer, efter att ha beaktat och utvärderat om deras medborgare är förberedda och redo, fastställa tidigare datum än vad som anges i punkterna 1 och 2.

Artikel 7

Giltighet för medgivanden och rätt till återbetalning

1.  
Ett giltigt godkännande för betalningsmottagaren att inkassera återkommande autogireringar i en äldre betalningsordning som gällde före den 1 februari 2014 ska förbli giltigt efter detta datum och ska anses som ett samtycke till att betalarens betaltjänstleverantör genomför de återkommande autogireringar som inkasseras av denna betalningsmottagare i enlighet med denna förordning i avsaknad av nationell lagstiftning eller kundöverenskommelser om fortsatt giltighet för autogireringsmedgivanden.
2.  
Ett sådant medgivande som avses i punkt 1 ska möjliggöra ovillkorlig rätt till återbetalning och att återbetalningen antedateras till datumet för den återbetalade betalningen där sådana återbetalningar fastställts i det befintliga medgivandet.

Artikel 8

Förmedlingsavgifter för autogireringstransaktioner

1.  
Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2 får ingen multilateral förmedlingsavgift per autogireringstransaktion eller någon annan överenskommen ersättning med motsvarande syfte eller verkan tillämpas på autogireringstransaktioner.
2.  

För R-transaktioner får en multilateral förmedlingsavgift tillämpas under förutsättning att följande villkor är uppfyllda:

a) 

Arrangemanget ska syfta till att effektivt fördela kostnaderna på de betaltjänstleverantörer, eller deras betaltjänstanvändare, som har orsakat R-transaktionen, beroende på vilket som är tillämpligt, med beaktande av transaktionskostnaderna och ska säkerställa att betalaren inte automatiskt belastas med avgifter, och att betaltjänstleverantören inte belastar betaltjänstanvändare med en given typ av R-transaktionsavgifter som överstiger betaltjänstleverantörens kostnader för sådana transaktioner.

b) 

Avgifterna ska vara helt kostnadsbaserade.

c) 

Avgifterna får inte överskrida de faktiska kostnaderna för hanteringen av en R-transaktion hos den mest kostnadseffektiva jämförbara betaltjänstleverantör som är en representativ part till arrangemanget i fråga om transaktionsvolym och typ av tjänst.

d) 

Tillämpningen av avgifter i enlighet med leden a, b och c ska förhindra att betaltjänstleverantörerna påför de respektive betaltjänstanvändarna avgifter som går utöver de kostnader som ska täckas av dessa förmedlingsavgifter.

e) 

Det ska inte finnas något praktiskt och ekonomiskt hållbart alternativ till arrangemanget som skulle kunna ge en lika eller mer effektiv hantering av R-transaktioner till samma eller lägre kostnad för konsumenterna.

Med avseende på tillämpningen av första stycket ska endast kostnadskategorier som direkt och otvetydigt är av relevans för hanteringen av R-transaktionen beaktas vid beräkningen av R-transaktionsavgiften. Dessa kostnader ska fastställas exakt. Uppdelningen av kostnadsbeloppet, inbegripet särskilda uppgifter om var och en av dess beståndsdelar, ska ingå i arrangemanget för att underlätta kontroll och övervakning.

3.  
Punkterna 1 och 2 ska i tillämpliga delar gälla för en betaltjänstleverantörs unilaterala arrangemang och för bilaterala arrangemang mellan betaltjänstleverantörer som har syften eller effekter som motsvarar multilaterala arrangemangs syften eller effekter.

Artikel 9

Betalningars tillgänglighet

1.  
En betalare som gör en betalning till en betalningsmottagare som har ett betalkonto inom unionen ska inte specificera i vilken medlemsstat detta betalkonto ska finnas, under förutsättning att betalkontot är nåbart i enlighet med artikel 3.
2.  
En betalningsmottagare som tar emot en betalning eller använder en autogirering för att inkassera medel från en betalare som har ett betalkonto inom unionen ska inte specificera i vilken medlemsstat detta betalkonto ska finnas, under förutsättning att betalkontot är nåbart i enlighet med artikel 3.

Artikel 10

Behöriga myndigheter

1.  
Medlemsstaterna ska som behöriga myndigheter, med ansvar för efterlevnaden av denna förordning, utse offentliga myndigheter, organ som erkänns genom nationell lagstiftning eller offentliga myndigheter som genom nationell lagstiftning uttryckligen har fått befogenhet till detta, inbegripet nationella centralbanker. Medlemsstaterna får utse befintliga organ som behöriga myndigheter.
2.  
Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om de behöriga myndigheter som utsetts enligt punkt 1 senast den 1 februari 2013. Medlemsstaterna ska utan dröjsmål underrätta kommissionen och den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten) (EBA) om eventuella efterföljande ändringar beträffande dessa myndigheter.
3.  
Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheter som avses i punkt 1 har de befogenheter som krävs för utförandet av deras uppgifter. Om mer än en myndighet är behörig i frågor som omfattas av denna förordning på en medlemsstats territorium ska denna medlemsstat se till att dessa myndigheter samarbetar så att de kan uppfylla sina respektive uppgifter effektivt.
4.  
De behöriga myndigheterna ska på ett effektivt sätt övervaka att betaltjänstleverantörerna efterlever denna förordning och vidta alla åtgärder som krävs för att säkerställa förordningens efterlevnad. De ska samarbeta med varandra i enlighet med artikel 24 i direktiv 2007/64/EG och artikel 31 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 11

Sanktioner

1.  
Medlemsstaterna ska senast den 1 februari 2013 fastställa bestämmelser om vilka sanktioner som ska tillämpas vid överträdelse av denna förordning och vidta alla åtgärder som krävs för att se till att dessa bestämmelser tillämpas. Dessa sanktioner ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om dessa bestämmelser och åtgärder senast den 1 augusti 2013 och ska utan dröjsmål underrätta kommissionen om eventuella efterföljande ändringar av dessa bestämmelser.

▼M2

1a.  
Genom undantag från punkt 1 i denna artikel ska medlemsstaterna senast den 9 april 2025 fastställa regler om sanktioner för överträdelse av artiklarna 5a–5d och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de tillämpas. Dessa sanktioner ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Medlemsstaterna ska till kommissionen anmäla dessa regler och åtgärder senast den 9 april 2025 samt utan dröjsmål eventuella ändringar som berör dem.
1b.  

När det gäller sanktioner för överträdelser av artikel 5d ska medlemsstaterna säkerställa att sådana sanktioner omfattar följande:

a) 

I fråga om en juridisk person, högsta straffavgifter på minst 10 % av den juridiska personens totala årliga nettoomsättning under det föregående räkenskapsåret.

b) 

I fråga om en fysisk person, högsta administrativa straffavgifter på minst 5 000 000  EUR eller motsvarande belopp i nationell valuta i de medlemsstater som inte har euron som valuta den 8 april 2024.

Vid tillämpning av led a i denna punkt och om den juridiska personen är ett dotterföretag till ett moderföretag enligt definitionen i artikel 2.9 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU ( 7 ) eller till ett företag som faktiskt utövar ett bestämmande inflytande över den juridiska personen, ska den relevanta omsättningen vara den omsättning som följer av koncernredovisningen för det yttersta moderföretaget under det föregående räkenskapsåret.

1c.  
De sanktioner som avses i punkt 1a i denna artikel ska inte tillämpas på överträdelser av nåbarhetskravet i artikel 5a.1 andra stycket om de betalkonton som förvaltas av betaltjänstleverantörer inte är nåbara för omedelbara betalningar på grund av planerat underhåll där perioderna utan tillgänglighet är både förutsebara och korta eller på grund av ett planerat driftstopp för alla omedelbara betalningar inom ramen för det relevanta betalningssystemet, förutsatt att betaltjänstanvändarna i förväg har informerats om dessa perioder av planerat underhåll eller planerade driftstopp.
1d.  
Genom undantag från punkt 1b får denna artikel, om det i medlemsstatens rättssystem inte föreskrivs några administrativa sanktioner, tillämpas på ett sådant sätt att sanktionen initieras av den behöriga myndigheten och påförs av rättsliga myndigheter, samtidigt som det säkerställs att sanktionen är effektiv, proportionell och avskräckande och har motsvarande verkan som de administrativa sanktioner som påförs av de behöriga myndigheterna i de medlemsstater vars rättssystem föreskriver administrativa sanktioner. De sanktioner som påförs ska i alla händelser vara effektiva, proportionella och avskräckande. De medlemsstater vars rättssystem inte föreskriver några administrativa sanktioner ska anmäla sina sanktioner till kommissionen senast den 9 april 2025 samt utan dröjsmål eventuella ändringar som berör dem.

▼B

2.  
De sanktioner som avses i punkt 1 ska inte tillämpas på konsumenter.

Artikel 12

Förfaranden för klagomål och tvistlösning utanför domstol

1.  
Medlemsstaterna ska inrätta lämpliga och effektiva förfaranden för klagomål och tvistlösning utanför domstol för att lösa tvister mellan betaltjänstanvändare och deras betaltjänstleverantörer som gäller rättigheter och skyldigheter och som uppkommit till följd av tillämpningen av denna förordning. I detta syfte ska medlemsstaterna utse befintliga organ eller, då det är lämpligt, inrätta nya.
2.  
Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om de organ som avses i punkt 1 senast den 1 februari 2013. Medlemsstaterna ska utan dröjsmål underrätta kommissionen om eventuella efterföljande ändringar beträffande dessa organ.
3.  
Medlemsstaterna får föreskriva att denna artikel endast ska tillämpas på betaltjänstanvändare som är konsumenter eller endast på dem som är konsumenter och mikroföretag. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om sådana bestämmelser senast den 1 augusti 2013.

Artikel 13

Delegering av befogenhet

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 14 för att ändra bilagan i syfte att beakta de tekniska framstegen och marknadsutvecklingen.

Artikel 14

Utövande av delegerade befogenheter

1.  
Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.
2.  
Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 13 ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med den 31 mars 2012. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden av fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.
3.  
Den delegering av befogenhet som avses i artikel 13 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.
4.  
Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.
5.  
En delegerad akt som antas enligt artikel 13 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av tre månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med tre månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

▼M2

Artikel 15

Översyn

1.  
Senast den 1 februari 2017 ska kommissionen förelägga Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, ECB och EBA en rapport om tillämpningen av denna förordning, om lämpligt tillsammans med ett förslag.
2.  

Senast den 9 oktober 2028 ska kommissionen till Europaparlamentet och rådet överlämna en rapport, som om det är lämpligt ska åtföljas av ett lagstiftningsförslag. Rapporten ska innehålla information om följande:

a) 

Utvecklingen av avgifter för betalkonton samt för nationella och gränsöverskridande betalningar och omedelbara betalningar i euro och i den nationella valutan i de medlemsstater som inte har euron som valuta sedan den 26 oktober 2022, inbegripet effekterna av artikel 5b.1 på dessa avgifter.

b) 

Tillämpningsområdet för artikel 5d och dess effektivitet när det gäller att motverka onödiga hinder för omedelbara betalningar.

3.  

Betaltjänstleverantörer ska till sina behöriga myndigheter lämna in rapporter om följande:

a) 

Avgiftsnivån för betalningar, omedelbara betalningar och betalkonton.

b) 

Andelen avslag, separat för nationella och gränsöverskridande betalningstransaktioner, på grund av tillämpning av riktade finansiella restriktiva åtgärder.

Betaltjänstleverantörer ska lämna in sådana rapporter var tolfte månad. Den första rapporten ska lämnas in den 9 april 2025 och ska innehålla information om avgiftsnivån och om avslag under den period som inleddes den 26 oktober 2022 till och med slutet av det föregående kalenderåret.

4.  
Senast den 9 oktober 2025, och därefter årligen, ska de behöriga myndigheterna förse kommissionen och EBA med den information som rapporteras till dem av betaltjänstleverantörer enligt punkt 3, och information om volymen och värdet av de omedelbara betalningar i euro som har sänts, både nationellt och över gränser, av betaltjänstleverantörer som varit etablerade i deras medlemsstat under det föregående kalenderåret.
5.  
EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande för att specificera enhetliga rapporteringsmallar, instruktioner och metoder för hur dessa rapporteringsmallar ska användas för den rapportering som avses i punkt 3.

De europeiska tillsynsmyndigheterna ska överlämna de förslag till tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i denna punkt till kommissionen senast den 9 juni 2024.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i denna punkt i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

6.  
Kommissionen ska senast den 9 april 2027 lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om de hinder som återstår när det gäller tillgång till och användning av omedelbara betalningar. Rapporten ska innehålla en bedömning av standardiseringsnivån för den teknik som är relevant för användningen av omedelbara betalningar. Rapporten får, om det är lämpligt, åtföljas av ett lagstiftningsförslag.

▼B

Artikel 16

Övergångsbestämmelser

▼M1

1.  
Genom undantag från artikel 6.1 och 6.2 får betaltjänstleverantörer fram till den 1 augusti 2014 fortsätta att hantera betalningstransaktioner i euro i format som skiljer sig från de som föreskrivs för betalningar och autogireringar enligt denna förordning.

Medlemsstaterna ska tillämpa de regler om sanktioner som gäller för överträdelser av artikel 6.1 och 6.2, som fastställs i enlighet med artikel 11, från och med den 2 augusti 2014.

Genom undantag från artikel 6.1 och 6.2 får medlemsstaterna tillåta betaltjänstleverantörer att fram till den 1 februari 2016 tillhandahålla betaltjänstanvändare omvandlingstjänster för nationella betalningstransaktioner och därmed ge betaltjänstanvändare som är konsumenter möjlighet att fortsätta att använda BBAN-nummer i stället för det betalkontonummer som avses i punkt 1 a i bilagan, under förutsättning att interoperabilitet säkerställs genom att betalarens och betalningsmottagarens BBAN-nummer tekniskt och på ett säkert sätt omvandlas till det betalkontonummer som avses i punkt 1 a i bilagan. Detta betalkontonummer ska överlämnas till den betaltjänstanvändare som initierar transaktionen, när så är lämpligt innan betalningen verkställs. I sådana fall ska betaltjänstleverantörerna inte belasta betaltjänstanvändaren med avgifter som direkt eller indirekt är kopplade till dessa omvandlingstjänster.

▼B

2.  
Betaltjänstleverantörer som tillhandahåller betaltjänster i euro och som befinner sig i en medlemsstat som inte har infört euron som valuta ska efterleva artikel 3 när de tillhandahåller betaltjänster i euro senast den 31 oktober 2016. Om euron införs som valuta i någon av dessa medlemsstater före den 31 oktober 2015, ska emellertid betaltjänstleverantörerna i den medlemsstaten efterleva artikel 3 inom ett år från den dag då den berörda medlemsstaten anslöt sig till euroområdet.
3.  
Medlemsstaterna får tillåta sina behöriga myndigheter att fram till den 1 februari 2016 göra undantag från alla eller vissa av kraven i artikel 6.1 och 6.2 för betalnings- och autogireringstransaktioner med en sammanlagd marknadsandel på mindre än 10 % av det totala antalet betalnings- eller autogireringstransaktioner i en viss medlemsstat, baserat på den officiella betalningsstatistik som årligen publiceras av ECB.
4.  
Medlemsstaterna får tillåta sina behöriga myndigheter att fram till den 1 februari 2016 göra undantag från alla eller vissa av kraven i artikel 6.1 och 6.2 för betalningstransaktioner som initierats med betalkort vid ett försäljningsställe och som leder till en autogirering till och från ett betalkonto som identifieras med BBAN-nummer eller Iban-nummer.
5.  
Genom undantag från artikel 6.1 och 6.2 får medlemsstaterna tillåta sina behöriga myndigheter att fram till den 1 februari 2016 göra undantag från det specifika kravet att använda de meddelandeformat som specificeras i punkt 1 b i bilagan och fastställs i artikel 5.1 d för betaltjänstanvändare som initierar eller tar emot enskilda betalningar eller autogireringar som har sammanförts för överföring. Trots ett eventuellt undantag ska betaltjänstleverantörerna uppfylla de krav som anges i artikel 5.1 d om en betaltjänstanvändare begär en sådan tjänst.
6.  
Genom undantag från artikel 6.1 och 6.2 får medlemsstaterna fram till den 1 februari 2016 skjuta upp tillämpningen av kraven i samband med tillhandahållandet av BIC-koden för nationella betalningstransaktioner i artikel 5.4, 5.5 och 5.7.
7.  
Då en medlemsstat avser att utnyttja ett undantag som föreskrivs i punkterna 1, 3, 4, 5 eller 6, ska medlemsstaten underrätta kommissionen om detta senast den 1 februari 2013, och ska därefter tillåta sin behöriga myndighet att göra undantag från vissa eller alla de krav som fastställts i artikel 5, 6.1 eller 6.2 och bilagan för de relevanta betalningstransaktioner såsom omnämns i respektive punkter och stycken och för en period som inte överstiger den som gäller för undantaget. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om betalningstransaktioner som är föremål för undantag och om eventuella efterföljande ändringar.
8.  
Betaltjänstleverantörer som är belägna i och betaltjänstanvändare som utnyttjar en betaltjänst i en medlemsstat som inte har euron som valuta ska uppfylla kraven i artiklarna 4 och 5 senast den 31 oktober 2016. Operatörer av system för betalning av mindre belopp i en medlemsstat som inte har infört euron som valuta ska uppfylla kraven i artikel 4.2 senast den 31 oktober 2016.

Om euron införs som valuta i någon av dessa medlemsstater före den 31 oktober 2015 ska emellertid betaltjänstleverantörerna eller i förekommande fall operatörer av system för betalning av mindre belopp belägna i och betaltjänstanvändare som utnyttjar en betaltjänst i den medlemsstaten uppfylla de respektive kraven inom ett år från det datum då den berörda medlemsstaten anslöt sig till euroområdet, men dock inte tidigare än de respektive datum som specificerats för de medlemsstater som har euron som valuta den 31 mars 2012.

▼M2

9.  
Om euron införs som valuta i en medlemsstat före den 9 april 2027 ska betaltjänstleverantörerna i den medlemsstaten följa artiklarna 5a, 5b och 5c inom ett år efter det datum då euron infördes som valuta i den medlemsstaten och inte senare än de respektive datum som anges i de artiklarna för betaltjänstleverantörer i de medlemsstater som inte har euron som valuta. Sådana betaltjänstleverantörer ska dock inte vara skyldiga att följa artiklarna 5a, 5b och 5c tidigare än de respektive datum som anges i de artiklarna för betaltjänstleverantörer i de medlemsstater som har euron som valuta.

▼B

Artikel 17

Ändringar av förordning (EG) nr 924/2009

Förordning (EG) nr 924/2009 ska ändras på följande sätt:

1. 

I artikel 2 ska led 10 ersättas med följande:

”10.

medel : sedlar och mynt, kontotillgodohavanden samt elektroniska pengar enligt definitionen i artikel 2.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/110/EG av den 16 september 2009 om rätten att starta och driva affärsverksamhet i institut för elektroniska pengar samt om tillsyn av sådan verksamhet ( *1 ),

2. 

I artikel 3 ska punkt 1 ersättas med följande:

”1.  
De avgifter som en betaltjänstleverantör tar ut av en betaltjänstanvändare för gränsöverskridande betalningar ska vara desamma som de avgifter som denna betaltjänstleverantör tar ut av betaltjänstanvändare för motsvarande nationella betalningar till samma värde och i samma valuta.”
3. 

Artikel 4 ska ändras på följande sätt:

a) 

Punkt 2 ska utgå.

b) 

Punkt 3 ska ersättas med följande:

”3.  
Betaltjänstleverantören får ta ut avgifter av betaltjänstanvändaren utöver de som uttas i enlighet med artikel 3.1, om denna användare ger betaltjänstleverantören instruktioner om att utföra den gränsöverskridande betalningen utan att meddela Iban-numret och, i förekommande fall och i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 260/2012 av den 14 mars 2012 om antagande av tekniska och affärsmässiga krav för betalningar och autogireringar i euro och om ändring av förordning (EG) nr 924/2009 ( *2 ), den åtföljande BIC-koden för betalkontot i den andra medlemsstaten. Dessa avgifter ska vara rimliga och motsvara kostnaderna. De ska avtalas mellan betaltjänstleverantören och betaltjänstanvändaren. Betaltjänstleverantören ska informera betaltjänstanvändaren om tilläggsavgifternas storlek i god tid innan betaltjänstanvändaren blir bunden av ett sådant avtal.
4. 

Artikel 5.1 ska ersättas med följande:

”1.  
Med verkan från och med 1 februari 2016 ska medlemsstaterna avskaffa avvecklingsbaserade nationella rapporteringskrav för betaltjänstleverantörer för upprättande av betalningsbalansstatistik som rör deras kunders betalningstransaktioner.”
5. 

Artikel 7 ska ändras på följande sätt:

a) 

I punkt 1 ska datumet ”1 november 2012” ersättas med ”1 februari 2017”.

b) 

I punkt 2 ska datumet ”1 november 2012” ersättas med ”1 februari 2017”.

c) 

I punkt 3 ska datumet ”1 november 2012” ersättas med ”1 februari 2017”.

6. 

Artikel 8 ska utgå.

Artikel 18

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.




BILAGA

TEKNISKA KRAV (ARTIKEL 5)

1. Utöver de väsentliga krav som anges i artikel 5, ska följande tekniska krav gälla betalnings- och autogireringstransaktioner:

a) 

Det betalkontonummer som avses i artikel 5.1 a och c ska vara Iban-numret.

b) 

Den standard för meddelandeformatet som avses i artikel 5.1 b och d ska vara ISO 20022 XML-standarden.

c) 

Fältet med uppgifter om penningöverföringen ska rymma 140 tecken. Betalningsordningar kan tillåta fler tecken, förutom om den utrustning som används för att överföra informationen har tekniska begränsningar avseende antalet tecken, i vilket fall utrustningens tekniska begränsning ska tillämpas.

d) 

Referensinformation om penningöverföringen och alla andra uppgifter som lämnas i enlighet med punkterna 2 och 3 i denna bilaga ska överföras i sin helhet och utan ändring mellan betaltjänstleverantörerna i betalningskedjan.

e) 

När väl de begärda uppgifterna har lämnats i elektroniskt format ska betalningstransaktionerna tillåta en fullständigt automatiserad och elektronisk hantering under alla skeden av betalningskedjan (helautomatisk hantering), så att hela betalningsprocessen kan genomföras elektroniskt utan bearbetning eller manuella åtgärder. Detta ska även gälla manuell hantering av betalnings- och autogireringstransaktioner om möjligt.

f) 

Betalningsordningar ska inte innehålla någon lägsta beloppsgräns för betalningstransaktioner varigenom betalningar och autogireringar sker, men de är inte skyldiga att hantera betalningstransaktioner med nollbelopp.

g) 

Betalningsordningar ska inte vara skyldiga att utföra betalningar och autogireringar som överstiger beloppet 999 999 999,99  EUR.

2. Utöver kraven i punkt 1 ska följande krav gälla betalningstransaktioner:

a) 

De uppgifter som avses i artikel 5.2 a ska vara följande:

i) 

Betalarens namn och/eller Iban-numret på betalarens betalkonto.

ii) 

Betalningsbeloppet.

iii) 

Iban-numret på betalningsmottagarens betalkonto.

iv) 

I förekommande fall, betalningsmottagarens namn.

v) 

I förekommande fall, uppgifter om penningöverföringen.

b) 

De uppgifter som avses i artikel 5.2 b ska vara följande:

i) 

Betalarens namn.

ii) 

Iban-numret på betalarens betalkonto.

iii) 

Betalningsbeloppet.

iv) 

Iban-numret på betalningsmottagarens betalkonto.

v) 

I förekommande fall, uppgifter om penningöverföringen.

vi) 

I förekommande fall, betalningsmottagarens identifikationskod.

vii) 

I förekommande fall, namnet på betalningsmottagarens referenspart.

viii) 

I förekommande fall, avsikten med betalningen.

ix) 

I förekommande fall, kategori för avsikten med betalningen.

c) 

Dessutom ska betalarens betaltjänstleverantör lämna följande obligatoriska uppgifter till betalningsmottagarens betaltjänstleverantör:

i) 

BIC-koden för betalarens betaltjänstleverantör (om inget annat har avtalats mellan de betaltjänstleverantörer som är involverade i betalningstransaktionen).

ii) 

BIC-koden för betalningsmottagarens betaltjänstleverantör (om inget annat har avtalats mellan de betaltjänstleverantörer som är involverade i betalningstransaktionen).

iii) 

Betalningsordningens identifikationskod.

iv) 

Betalningens avvecklingsdatum.

v) 

Referensnumret på betalningsmeddelandet från betalarens betaltjänstleverantör.

d) 

De uppgifter som avses i artikel 5.2 c ska vara följande:

i) 

Betalarens namn.

ii) 

Betalningsbeloppet.

iii) 

I förekommande fall, uppgifter om penningöverföringen.

3. Utöver kraven i punkt 1 ska följande krav gälla autogireringstransaktioner:

a) 

De uppgifter som avses i artikel 5.3 a i ska vara följande:

i) 

Typen av autogirering (återkommande girering, engångsgirering, första, sista eller av mottagare återförd girering).

ii) 

Betalningsmottagarens namn.

iii) 

Iban-numret på betalningsmottagarens betalkonto som ska krediteras vid inkasseringen.

iv) 

I förekommande fall, betalarens namn.

v) 

Iban-numret på betalarens betalkonto som ska debiteras vid inkasseringen.

vi) 

Den unika medgivandereferensen.

vii) 

Då betalarens medgivande ges efter den 31 mars 2012, datumet då det undertecknades.

viii) 

Inkasseringsbeloppet.

ix) 

Om medgivandet har övertagits av en annan betalningsmottagare än den som utfärdade medgivandet, den unika medgivandereferens som lämnats av den ursprungliga betalningsmottagare som utfärdat medgivandet.

x) 

Betalningsmottagarens identifikationskod.

xi) 

Om medgivandet har övertagits av en annan betalningsmottagare än den som utfärdade medgivandet, identifikationskoden för den ursprungliga betalningsmottagare som utfärdat medgivandet.

xii) 

I förekommande fall, överföringsinformationen från betalningsmottagaren till betalaren.

xiii) 

I förekommande fall, avsikten med inkasseringen.

xiv) 

I förekommande fall, kategori för avsikten med inkasseringen.

b) 

De uppgifter som avses i artikel 5.3 b ska vara följande:

i) 

BIC-koden för betalningsmottagarens betaltjänstleverantör (om inget annat har avtalats mellan de betaltjänstleverantörer som är involverade i betalningstransaktionen).

ii) 

BIC-koden för betalarens betaltjänstleverantör (om inget annat har avtalats mellan de betaltjänstleverantörer som är involverade i betalningstransaktionen).

iii) 

Namnet på betalarens referenspart (om det anges i det dematerialiserade medgivandet).

iv) 

Identifikationskoden för betalarens referenspart (om den anges i det dematerialiserade medgivandet).

v) 

Namnet på betalningsmottagarens referenspart (om det anges i det dematerialiserade medgivandet).

vi) 

Identifikationskoden för betalningsmottagarens referenspart (om den anges i det dematerialiserade medgivandet).

vii) 

Betalningsordningens identifikationskod.

viii) 

Inkasseringens avvecklingsdatum.

ix) 

Inkasseringsreferensen för betalningsmottagarens betaltjänstleverantör.

x) 

Typen av medgivande.

xi) 

Typen av autogirering (återkommande girering, engångsgirering, första, sista eller av mottagare återförd girering).

xii) 

Betalningsmottagarens namn.

xiii) 

Iban-numret på betalningsmottagarens betalkonto som ska krediteras vid inkasseringen.

xiv) 

I förekommande fall, betalarens namn.

xv) 

Iban-numret på betalarens betalkonto som ska debiteras vid inkasseringen.

xvi) 

Den unika medgivandereferensen.

xvii) 

Datumet för undertecknandet av medgivandet om medgivandet lämnas av betalaren efter den 31 mars 2012.

xviii) 

Inkasseringsbeloppet.

xix) 

Den unika medgivandereferens som lämnats av den ursprungliga betalningsmottagare som utfärdat medgivandet (om medgivandet har övertagits av en annan betalningsmottagare än den som utfärdade medgivandet).

xx) 

Betalningsmottagarens identifikationskod.

xxi) 

Identifikationskoden för den ursprungliga betalningsmottagare som utfärdat medgivandet (om medgivandet har övertagits av en annan betalningsmottagare än den som utfärdade medgivandet).

xxii) 

I förekommande fall, överföringsinformationen från betalningsmottagaren till betalaren.

c) 

De uppgifter som avses i artikel 5.3 c ska vara följande:

i) 

Den unika medgivandereferensen.

ii) 

Betalningsmottagarens identifikationskod.

iii) 

Betalningsmottagarens namn.

iv) 

Inkasseringsbeloppet.

v) 

I förekommande fall, uppgifter om penningöverföringen.

vi) 

Betalningsordningens identifikationskod.



( 1 )  EUT L 267, 10.10.2009, s. 7.

( 2 ) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2366 av den 25 november 2015 om betaltjänster på den inre marknaden, om ändring av direktiven 2002/65/EG, 2009/110/EG och 2013/36/EU samt förordning (EU) nr 1093/2010 och om upphävande av direktiv 2007/64/EG (EUT L 337, 23.12.2015, s. 35).

( 3 )  EUT L 177, 30.6.2006, s. 1.

( 4 )  EUT L 124, 20.5.2003, s. 36.

( 5 )  EGT L 166, 11.6.1998, s. 45.

( 6 ) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1132 av den 14 juni 2017 om vissa aspekter av bolagsrätt (EUT L 169, 30.6.2017, s. 46).

( 7 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG (EUT L 182, 29.6.2013, s. 19).

( *1 )  EUT L 267, 10.10.2009, s. 7.”

( *2 )  EUT L 94, 30.3.2012, s. 22.”

Eureka lägger till länkar och definitioner…