EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 3.5.2023

JOIN(2023) 12 final

GEMENSAMT MEDDELANDE TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET OCH EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN

om kampen mot korruption

1.        INLEDNING

Korruption är mycket skadlig för samhället, för våra demokratier, för ekonomin och för enskilda personer. Den undergräver de institutioner som vi är beroende av och försvagar deras trovärdighet och deras förmåga att genomföra offentlig politik och tillhandahålla allmännyttiga tjänster av hög kvalitet. Korruption är en grogrund för organiserad brottslighet och underlättar fientlig inblandning i nationella angelägenheter. Det är viktigt att framgångsrikt förebygga och bekämpa korruption både för att värna om EU:s värderingar och EU-politikens effektiviteten och för att upprätthålla rättsstatsprincipen och förtroendet för de styrande och de offentliga institutionerna.

Korruption är ett hinder för hållbar ekonomisk tillväxt, eftersom den avleder resurser från produktiva resultat, undergräver effektiviteten i de offentliga utgifterna och fördjupar de sociala ojämlikheterna. Den hindrar den inre marknadens effektiva och smidiga funktion, skapar osäkerhet i affärsverksamheten och hämmar investeringar. Korruption är till sin natur svår att kvantifiera, men även försiktiga uppskattningar visar att den kostar EU:s ekonomi minst 120 miljarder euro per år 1 . Korruptionens negativa effekter är kännbara över hela världen och undergräver ansträngningarna att skapa god samhällsstyrning och välstånd och att uppfylla FN:s mål för hållbar utveckling.

En effektiv politik för korruptionsbekämpning är en viktig del av den miljö som krävs för att skapa rättsstatsprincipen, tillsammans med respekt för rättsväsendets oberoende, fria och pluralistiska medier, en öppen och högkvalitativ offentlig förvaltning samt ett fritt och aktivt civilt samhälle. För att hålla korruptionen under kontroll krävs ett konstant engagemang för förebyggande åtgärder, upprätthållande av en integritetskultur och en aktiv kontroll av efterlevnaden av lagstiftningen mot korruption, inklusive effektiv lagföring av korruptionsbrott. Denna strategi återspeglas också i EU:s yttre åtgärder mot korruption som vilar på stöd till rättsstatsprincipen och förvaltningen av de offentliga finanserna i partnerländerna.

Enligt globala korruptionsindex är många av EU:s medlemsstater bland de länder som anses vara minst korrupta i världen 2 . Som också framhålls i rapporterna om rättsstatsprincipen finns det dock många frågor att ta itu med, och korruption är fortfarande ett problem för människor i hela EU, vilket framgår av uppgifter från Eurobarometer. År 2022 trodde nästan sju av tio européer (68 %) att korruptionen var utbredd i deras land och endast 31 % ansåg att regeringens insatser för att bekämpa korruptionen var effektiva. Dessutom anser över hälften av företagen i EU (51 %) att det är osannolikt att korrupta personer eller företag i deras land skulle bli upptäckta eller anmälda till polis eller åklagare 3 .

I sitt tal om tillståndet i unionen 2022 framhöll ordförande von der Leyen behovet av beslutsamma åtgärder mot korruptionen. EU kan spela en viktig roll: Inte bara genom att hantera sitt eget arbete, utan också genom pågående insatser för att integrera korruptionsförebyggande åtgärder i utformningen av EU:s politik och program och genom att aktivt stödja medlemsstaternas arbete med att införa en kraftfull politik och lagstiftning för att bekämpa korruption.

I dagsläget har kommissionen antagit två riktade förslag för att stärka EU:s lagstiftning på detta område. För det första föreslår kommissionen ett direktiv för att uppdatera och harmonisera EU:s bestämmelser om definitioner av och påföljder för korruptionsbrott, för att säkerställa en hög standard för alla typer av korruptionsbrott, för att bättre förebygga korruption och för att förbättra kontrollen av efterlevnaden 4 . För det andra föreslår unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, med kommissionens stöd, att verktygslådan med restriktiva åtgärder (sanktioner) inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp) kompletteras med ett särskilt Gusp-sanktionssystem för att bekämpa korruption i de fall då korruption allvarligt påverkar eller riskerar att påverka unionens grundläggande intressen och Gusp-målen i artikel 21 i fördraget om Europeiska unionen 5 . Den höga representanten lägger därför fram ett förslag till rådets beslut och, tillsammans med kommissionen, ett förslag till rådets förordning om en tematisk ram för Gusp-sanktioner mot korruption, i syfte att komplettera våra interna och externa politiska åtgärder för att bekämpa korruption.

Kommissionen kommer att intensifiera sina åtgärder, och de förslag om korruptionsbekämpning som läggs fram i dag är en milstolpe i kampen mot korruption på nationell nivå och EU-nivå. Detta meddelande visar hur dessa byggstenar kommer att komplettera en bredare insats för att bygga upp en övergripande och systematisk strategi. Detta måste sammanföra befintligt arbete och utveckla nya inriktningar och nya verktyg på både EU-nivå och medlemsstatsnivå, och även bidra till ett tydligt engagemang för att bekämpa korruption på global nivå. För att lyckas krävs gemensamma och kontinuerliga insatser inom EU och på nationell, regional och lokal nivå, med deltagande av offentliga myndigheter, det civila samhället, den privata sektorn och internationella organisationer. Detta kommer inte bara att göra allmänheten medveten om konsekvenserna av korruption, utan det kommer också att ge medborgare och företag självförtroende att ta itu med den.

2.        VAD ÄR KORRUPTION?

Korruption brukar kallas missbruk av anförtrodd makt för egen vinning 6 . Även om korruptionens art och omfattning kan skilja sig åt från ett land till ett annat kan inget land kalla sig fritt från korruption. Korruption är ett globalt problem med stora gränsöverskridande konsekvenser och är därför föremål för en särskild FN-konvention, Förenta nationernas konvention mot korruption. Konventionen är det enda rättsligt bindande instrumentet för korruptionsbekämpning och innehåller definitioner av olika former av korruption, som omfattar brott från småskaliga mutor till stora politiska skandaler. EU och alla medlemsstater är parter i konventionen. Korruptionsbekämpning har också varit ett viktigt tema för Europarådet 7 , med instrument som Europarådets straffrättsliga och civilrättsliga konventioner om korruption. Dessutom arbetar Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) med åtgärder för att förebygga korruption och har fastställt rättsligt bindande bestämmelser för att kriminalisera bestickning av utländska offentliga tjänstemän i internationella affärsförbindelser 8 .

Ett politiskt och institutionellt system som bygger på integritet, öppenhet och ansvarsskyldighet i det offentliga livet är den bästa garantin mot korruption. Allmännyttiga tjänster är också mer motståndskraftiga mot korruption när det finns en stark kultur för allmännyttiga tjänster och skälig ersättning. Alla offentliga myndigheter måste skydda sig mot risken för korruption. Även om korruption först och främst är ett brott, och specifika korruptionshandlingar definieras i nationell och internationell lagstiftning, kan brister i integritet, intressekonflikter eller allvarliga överträdelser av etiska regler också vara tecken på korruptionsrisker. Därför bygger effektiva metoder för korruptionsbekämpning ofta på åtgärder för att öka öppenhet, etik och integritet samt på reglering av områden som intressekonflikter, lobbyverksamhet och svängdörrar. Offentliga organ bör eftersträva högsta möjliga standard i fråga om integritet, öppenhet och oberoende som en viktig del av bekämpningen av korruption i allmänhet.

Korruption är en integrerad del av nästan all verksamhet inom organiserad brottslighet, och 60 % av den organiserade brottsligheten använder korruption för att infiltrera den offentliga eller privata sektorn 9 . I EU:s strategi för en säkerhetsunion 10 och EU:s strategi för att bekämpa organiserad brottslighet 2021–2025 11 erkänns detta samband och man pekar på den särskilda korruptionsrisken inom vissa sektorer, bland annat hälso- och sjukvård, transport, byggnation, avfallshantering, flyg- och rymdindustri samt försvar, jordbruk, livsmedel, arbete och socialt skydd. En färsk rapport visar att korruption är den viktigaste faktorn för att infiltrera hamnar och logistikkedjor, med kriminella nätverk som försöker bilda korruptionsnätverk på flera platser för att underlätta brott som t.ex. narkotikahandel 12 .   

I vissa av dessa sektorer är korruption inom den privata sektorn också en viktig risk och har varit i fokus för åtgärder, eftersom korrupta transaktioner mellan privatpersoner påverkar hela leveranskedjan, snedvrider marknaderna, undergräver konkurrensen och ökar kostnaderna för företagen. Detta är en del av ett omfattande regelverk, program för regelefterlevnad, program för tillbörlig aktsamhet samt mjukare verktyg som syftar till att främja en allmän kultur av etik och integritet i näringslivet och som bidrar till den bredare ramen för korruptionsbekämpning på både EU-nivå och global nivå 13 .

3.    EU:S RAM FÖR KORRUPTIONSBEKÄMPNING

EU:s arbete för att förebygga, upptäcka och bekämpa korruption på alla nivåer kan bygga på en stark grund av redan befintliga åtgärder. Detta bör också ligga till grund för en process för att utveckla en mer omfattande strategi, inklusive nya arbetsområden och nya metoder för att möta utmaningens omfattning och för att hålla jämna steg med de nya korruptionsriskerna. Såsom konstateras i rapporterna om rättsstatsprincipen ger en strategisk ram för korruptionsbekämpning en viktig möjlighet att omsätta politiska åtaganden och visioner i konkreta åtgärder. Strategier mot korruption kan säkerställa att enskilda lagstiftningsmässiga eller institutionella kryphål inte hanteras isolerat och att bestämmelser mot korruption integreras i alla relevanta politikområden. Detta kräver en EU-strategi mot korruption. För att vara effektiv måste den utvecklas på en stark grund av samförstånd och samråd, särskilt med Europaparlamentet och medlemsstaterna. Den måste också ledsagas av specifika och mätbara mål, en tydlig tilldelning av budgetmedel och personalresurser samt väldefinierade ansvarsområden.

Vid utarbetandet av sådana reformer kan man dra stor nytta av expertis och erfarenhetsutbyte på EU-nivå. Ett första steg i processen kommer att vara att inrätta ett antikorruptionsnätverk inom EU. Sedan 2015 har ett EU-program för utbyte av erfarenheter i kampen mot korruption erbjudit personer som arbetar med korruptionsbekämpning i medlemsstaterna ett forum där de kan hämta inspiration och lära sig av lagstiftningsreformer, institutionella reformer och politiska reformer i andra medlemsstater. Detta arbete kommer att utvidgas och fördjupas genom ett nätverk som ska fungera som en katalysator för korruptionsförebyggande insatser i hela EU. Nätverket kommer att ha till uppgift att utveckla bästa praxis och praktisk vägledning på olika områden av gemensamt intresse. Det kommer också att stödja en mer systematisk insamling av uppgifter och bevis som kan tjäna som en stabil grund för åtgärder mot korruption och för att övervaka hur framgångsrika dessa åtgärder är. Nätverket kommer att bygga på erfarenheter från arbete inte bara med brottsbekämpande myndigheter och offentliga myndigheter, och det kommer att sammanföra alla berörda parter, däribland aktörer, experter och forskare samt företrädare för det civila samhället och internationella organisationer.

3.1    Bekämpning av korruption som ett brott

EU har straffrättslig lagstiftning för att bekämpa korruption, men den är splittrad, föråldrad och har begränsad räckvidd. EU:s viktigaste straffrättsliga lagstiftning mot korruption är 1997 års konvention om kampen mot korruption som tjänstemän är delaktiga i 14 och 2003 års rambeslut om kampen mot korruption inom den privata sektorn 15 , som båda är äldre än Lissabonfördraget. De har kompletterats med senare instrument, såsom direktivet om skydd av EU:s ekonomiska intressen genom straffrättsliga bestämmelser 16 och förslaget till direktiv om återvinning och förverkande av tillgångar 17 .

I det förslag till direktiv som antagits parallellt med detta meddelande fastställs bestämmelser om definitioner av och påföljder för korruptionsbrott 18 . I förslaget utvidgas förteckningen över korruptionsbrott till att omfatta förskingring, handel med inflytande, missbruk av funktioner samt försvårande av rättsliga utredningar och olagligt berikande i samband med korruptionsbrott, utöver de mer klassiska mutbrotten. I förslaget fastställs också enhetliga straffnivåer samt försvårande och förmildrande omständigheter. Försvårande omständigheter kan till exempel vara tillämpliga när gärningsmannen innehar ett högt offentligt ämbete eller är ansvarig för brottsbekämpning. Förmildrande omständigheter kan vara situationer där gärningsmannen identifierar andra gärningsmän eller hjälper till att ställa dem inför rätta. För första gången på EU-nivå samlar förslaget korruption inom den offentliga och privata sektorn i en enda rättsakt. Förslaget innehåller också tydliga krav på övervakning och rapportering för att underlätta kontrollen av efterlevnaden. Åtgärder mot korruption börjar med förebyggande åtgärder och skapandet av en integritetskultur där korruption inte tolereras. Enligt förslaget till direktiv ska medlemsstaterna vidta åtgärder, t.ex. informationskampanjer och kampanjer för att öka medvetenheten samt forsknings- och utbildningsprogram, och uppmuntra det civila samhället och samhällsbaserade organisationer att delta i insatserna mot korruption. Medlemsstaterna ska också säkerställa att det finns viktiga förebyggande verktyg, t.ex. öppen tillgång till information av allmänt intresse, effektiva regler för att uppge och hantera intressekonflikter inom den offentliga sektorn, effektiva regler för att uppge och kontrollera offentliga tjänstemäns tillgångar och effektiva regler för att reglera samspelet mellan den privata och den offentliga sektorn. Förslaget ger en sammanhängande uppsättning regler för att bättre bekämpa korruption i EU och förbättra samordningen av åtgärder på nationell nivå och EU-nivå. Förslaget kommer också att stärka kontrollen av efterlevnaden. Rapporterna om rättsstatsprincipen har visat att effektiva straffrättsliga system med rätt verktyg för att bekämpa korruption är avgörande för att upprätthålla en hög standard. Direktivet kommer att underlätta en effektiv korruptionsbekämpning i hela EU genom att tillhandahålla minimiregler för att ta itu med den komplexa väv av inbördes relaterade verksamheter som ger upphov till korruption i dagens samhällen. Det kommer att behandla nyckelfaktorer för ett effektivt arbete mot korruption, bland annat kapacitet, specialisering och tillgång till relevanta utredningsverktyg, samt hinder för effektiva utredningar och lagföringsförfaranden, t.ex. betungande och ogenomskinliga förfaranden för att häva immunitet eller alltför korta preskriptionstider för korruptionsbrott.

3.2    Integrering av korruptionsbekämpning i EU:s politik

Kampen mot korruption har en central plats i EU:s interna och externa politik. I sitt arbete har kommissionen alltid strävat efter att införa skyddsåtgärder mot korruption, täppa till eventuella kryphål, säkerställa att öppenhet och tydlighet minskar det utrymme där korruptionen kan frodas och att de institutioner och organ som ansvarar för genomförandet av EU:s politik på alla nivåer följer en hög standard vad gäller oberoende och integritet. Samordning av nyckelaktörer i EU bidrar också till att minimera risken för att korruptionen skadar EU:s politik och till att stödja åtgärder på nationell och global nivå. Verkställighetsåtgärder som säkerställer att korruptionen avslöjas och beivras är en effektiv avskräckande faktor. EU:s politik och program omfattar därför ett brett spektrum av åtgärder, inte bara för att avskräcka från och upptäcka korruption, utan också för att göra åtgärderna för att utreda och bestraffa korruption effektivare när den inträffar. Förslaget till direktiv kommer att stärka denna ram ytterligare.

Uppbyggnad av en kultur av integritet och öppenhet

Ett politiskt och institutionellt system som bygger på integritet, öppenhet och ansvarsskyldighet i det offentliga livet är den bästa garantin mot korruption. Därför bygger effektiva metoder för korruptionsbekämpning ofta på åtgärder för att öka öppenhet, etik och integritet samt på reglering av områden som intressekonflikter, lobbyverksamhet och svängdörrsproblematik.

Erfarenheterna, bland annat från rapporterna om rättsstatsprincipen, visar att ett kraftfullt svar på korruptionen på både nationell nivå och EU-nivå bygger på system för att förebygga och hantera intressekonflikter, inrätta öppenhets- och lobbyregister samt införa fungerande mekanismer för att offentliganställdas tillgångar och intressen ska kunna uppges och verifieras.

Öppenhet är inte bara centralt för den politiska ansvarsskyldigheten – den är också viktig för att bygga upp integritet. Ett system som bygger på öppet beslutsfattande och genomförande är avgörande för att undanröja möjligheterna till korruption. Digitala transaktioner och offentliga organs offentliggörande av ekonomiska uppgifter och andra uppgifter försvårar också korrupta utbyten. Starka och tydliga etiska ramar, med de strukturer och institutioner som krävs för ett gott funktionssätt, är kraftfulla verktyg. Det finns också en viktig internationell dimension: Som en del av det kommande initiativet för försvar av demokratin 19 kommer kommissionen att lägga fram lagstiftning om öppenhet när det gäller representation av utländska intressen, för att begränsa risken för hemlig inblandning i demokratiska processer på EU-nivå och medlemsstatsnivå.

Under de senaste årtiondena har viktiga standarder för integritet och korruptionsbekämpning utvecklats på dessa områden. De viktigaste institutionernas funktion och utvecklingen av starka ramar för korruptionsbekämpning och integritet har i hög grad gynnats av det arbete som utförts av organisationer som gruppen av stater mot korruption (Greco), Europarådets Venedigkommission, OECD och FN:s drog- och brottsbekämpningsbyrå. Med utgångspunkt i dessa standarder måste dock integritetspolitiken och politiska reformer anpassas till sammanhanget om de ska bli framgångsrika. Rekommendationerna i rapporten om rättsstatsprincipen syftar till att stödja medlemsstaterna i deras arbete med att genomföra sådana reformer och stärka integritetsreglerna, förebygga intressekonflikter, öka insynen i lobbyverksamhet, reglera och kontrollera efterlevnaden av regler om ”svängdörrar” mellan offentliga och privata funktioner och införa effektiva system för att uppge tillgångar och intressen.

Förebyggande åtgärder för att hantera korruptionsrisker

Liksom all brottslighet är korruptionen beroende av möjligheter. EU:s politik syftar till att minska möjligheterna till korruption genom att identifiera risker och skapa de verktyg som behövs för att hantera dem. En av de första uppgifterna för det nya antikorruptionsnätverket inom EU kommer att vara att kartlägga vanliga högriskområden senast 2024. Kommissionen kommer att leda detta arbete i nära samråd med medlemsstaterna. Det kommer att utgöra en viktig del i utvecklingen av framtida EU-initiativ för att bekämpa korruption.

Detta kommer att bygga vidare på det arbete som redan har påbörjats inom områden med uppenbara risker. Särskilt fokus har lagts på offentlig upphandling, som står för 14 % av EU-medlemsstaternas BNP. En större reform 2014 20  stärkte skyddsåtgärderna mot intressekonflikter, med obligatorisk uteslutning av anbudsgivare på grund av tidigare korruption. Fullständig elektronisk upphandling har varit obligatorisk i EU sedan 2018 och arbetet fortsätter för att bygga upp en kultur av öppenhet, med offentliggörande av alla offentliga upphandlingskontrakt och med en skyldighet för medlemsstaterna att rapportera om korruption med anknytning till EU-upphandling. Öppen konkurrens i en transparent miljö som genomförs av utbildade yrkesmän är nyckeln till att strypa möjligheterna till korruption.

Korruption frodas där den inte kan identifieras eller bevisas. Korrupta metoder förknippas ofta med skattebedrägeri, skatteundandragande och skatteflykt. Transparensregler i skattelagstiftningen bidrar till att upptäcka sådana metoder. Uppdateringar av reglerna om administrativt samarbete i fråga om direkt beskattning 21 och mervärdesskatt 22 syftar till att öka informationsutbytet mellan medlemsstaterna, vilket bidrar till att identifiera korruption innan formella brottsutredningar inleds.

Ett särskilt problem när det gäller att identifiera korruption är när skalbolag och andra ogenomskinliga och komplexa företagsformer 23 används för att dölja transaktioner och de verkliga huvudmännens identitet. EU:s penningtvättsdirektiv har regelbundet reviderats och förstärkts 24 för att införa obligatoriska register över verkliga huvudmän för företag och andra juridiska enheter 25 . Dessa register bidrar till att upptäcka intressekonflikter, avslöja korruption på hög nivå och stödja utredningar om olagliga penningflöden. Direktivet har också ett viktigt förebyggande syfte, eftersom det kräver att enheter från den privata sektorn som är skyldiga att tillämpa skärpta åtgärder för kundkännedom i de fall då högre risker identifieras, till exempel i samband med personer i politiskt utsatt ställning 26 . Förslaget till paket mot penningtvätt från juli 2021 stärker ytterligare EU:s ram för att försvara det finansiella systemets och den inre marknadens integritet 27 .

Initiativ för att bekämpa specifika risker för organiserad brottslighet bidrar också till att begränsa möjligheterna till korruption. Ett exempel är olaglig handel med kulturföremål, där EU:s handlingsplan mot olaglig handel med kulturföremål från december 2022 28 utgör en omfattande ram för EU och medlemsstaterna för att främja förebyggande och upptäckt av samt straffrättsliga åtgärder mot olaglig handel med kulturföremål.

För att förebygga korruption krävs oberoende och opartiskhet hos nationella organ som inrättats enligt EU-lagstiftningen, oavsett om det rör sig om nationella konkurrensmyndigheter, organ för prövning av offentlig upphandling eller tillsynsmyndigheter. Detta sammanför EU och medlemsstaterna i en enda kultur av förebyggande och integritet. I konkurrenslagstiftningen fastställs till exempel minimigarantier för oberoende för nationella myndigheter som tillämpar EU:s konkurrensregler 29 . Dessa omfattar regler om intressekonflikter och skydd mot uppsägning. I lagstiftningen om den inre marknaden, där regler fastställs för nationella regleringsmyndigheter och säkerhetsmyndigheter på områden som elektronisk kommunikation, medier, el, gas, livsmedel och foder, det gemensamma europeiska järnvägsområdet och järnvägssäkerhet, krävs att medlemsstaterna garanterar att de berörda organen är funktionellt oberoende och att de utövar sina befogenheter på ett opartiskt och öppet sätt.

Det är viktigt att identifiera och kartlägga riskområden för att kunna vidta effektiva åtgärder mot korruption. Korruptionen utvecklas ständigt och anpassar sig till nya möjligheter, och mönstren skiljer sig åt mellan medlemsstaterna. Inga sektorer eller verksamhetsområden är skyddade från korruptionsrisker, men vanliga högriskområden bör uppmärksammas särskilt – vanligen de som rör förvaltning av betydande offentliga medel eller tillgång till tillstånd eller till en kritisk tjänst. Sektorer som hälso- och sjukvård, byggnation eller stadsplanering är därför sårbara, och plötsliga ökningar av offentliga investeringar kan skapa nya korruptionsrelaterade risker. Områden med risk för omfattande brottslighet, t.ex. hamnar, som är en knutpunkt för organiserade kriminella grupper som smugglar narkotika, behöver också övervakas kontinuerligt.

Exempel på hur nya åtgärdsområden kan hanteras är system för uppehållstillstånd och medborgarskap för investerare (”gyllene viseringar” och ”gyllene pass”), som kommissionen har varnat för att de kan användas för att dölja ekonomiska brott, inklusive mutor och korruption 30 . Kommissionen anser att system för medborgarskap för investerare, där medborgarskap i en medlemsstat, och därmed unionsmedborgarskap, systematiskt tilldelas i utbyte mot förutbestämda betalningar eller investeringar, och utan en verklig koppling till den beviljande medlemsstaten, strider mot EU-lagstiftningen och har vidtagit åtgärder mot medlemsstater som upprätthåller sådana system 31 . Idrotten är ett annat exempel på ett område som relativt nyligen identifierats som högriskområde, där organiserade kriminella grupper söker vinst med hjälp av uppgjorda matcher genom korruption och utpressning 32 .

Upptäckt av korruption

Även om interna och externa kontrollmekanismer och myndigheter inom den offentliga sektorn – liksom aktiva och resursstarka brottsbekämpande organ – är bäst lämpade att upptäcka tecken på korrupt verksamhet, spelar samhället som helhet en viktig roll när det gäller att avslöja korruption.

Många framstående fall har på senare tid avslöjats tack vare att människor har talat ut när de stött på missförhållanden i samband med sitt arbete. Den nyckelroll som visselblåsare spelar när det gäller att försvara allmänintresset erkänns i 2019 års direktiv om skydd för visselblåsare 33 . Detta direktiv bidrar till kampen mot korruption på många viktiga politikområden inom EU, t.ex. offentlig upphandling, finansiella tjänster, skydd av EU:s ekonomiska intressen, miljöskydd, transportsäkerhet, folkhälsa och kärnsäkerhet. I direktivet fastställs effektiva normer för skydd mot repressalier mot visselblåsare som avslöjar olaglig verksamhet. Enligt direktivet ska medlemsstaterna inrätta tydliga interna och externa rapporteringskanaler som kan garantera sekretess för visselblåsare inom både den offentliga och den privata sektorn, samt fastställd återkoppling och uppföljning. Ett effektivt genomförande av direktivet om skydd för visselblåsare är ett viktigt steg för att stärka kontrollen av efterlevnaden av reglerna mot korruption. Förslaget till direktiv skulle gå ännu längre genom att utvidga skyddet till att omfatta personer som rapporterar om korruptionsbrott. Detta kommer att uppmuntra människor att rapportera om korruptionsbrott utan rädsla för repressalier och förbättra effektiviteten i korruptionsutredningarna.

Journalister spelar en särskilt viktig roll när det gäller att avslöja korruption. Många journalister och medieorganisationer utsätts dock för trakasserier och andra hot när de uttalar sig om frågor av allmänt intresse och avslöjar korruption. Kommissionen har nyligen föreslagit åtgärder för att förbättra deras säkerhet 34 och bättre skydda dem från rättegångsmissbruk 35 . Förslaget till en europeisk mediefrihetsakt från 2022 36 innehåller viktiga bestämmelser för att stärka mediernas oberoende. Skyddsåtgärder mot politisk inblandning i redaktionella beslut genom krav på oberoende, tillräcklig och stabil finansiering av public service-medier och regler om insyn i medieägande och fördelning av statlig reklam kommer att göra det möjligt för medierna att bättre utöva sin viktiga roll i samhället, bland annat när det gäller att upprätthålla tillsyn och avslöja korruption. Förslaget innehåller också åtgärder för att skydda redaktörernas oberoende och för att avslöja intressekonflikter.

Den privata sektorn är också en viktig partner i kampen mot korruption. Inom den finansiella sektorn har privata enheter skyldigheter att visa tillbörlig aktsamhet som bidrar till att skydda EU:s finansiella system. De behöver stöd i sina ansträngningar att identifiera och rapportera fall av tvättning av vinning som härrör från korruption, och EU:s ram för bekämpning av penningtvätt syftar till att öka den privata sektorns förståelse för riskerna och stärka deras förmåga att upptäcka och rapportera. Detta stöds av information från finansunderrättelseenheter och brottsbekämpande myndigheter om korruptionstyper, trender och riskindikatorer. För att främja en integritetskultur fastställs i 2022 års direktiv om företagens hållbarhetsrapportering 37 skyldigheter för enheter inom den privata sektorn som omfattas av direktivet att i sina förvaltningsrapporter inkludera information om affärsetik och företagskultur, inbegripet korruptionsbekämpning.

Bekämpning av korruption

Ansvaret för att utreda, lagföra och bestraffa korruption ligger till stor del på de brottsbekämpande myndigheterna i medlemsstaterna. Övervakningen inom ramen för rapporterna om rättsstatsprincipen visar att det finns utmaningar när det gäller att utreda, lagföra och döma i korruptionsärenden, och förslaget till direktiv om bekämpande av korruption genom straffrättsliga åtgärder tar upp specifika svagheter. Kampen mot korruption kräver oberoende och effektiva rättssystem som har tillräckliga ekonomiska medel, anpassade mänskliga resurser och möjlighet att fullt ut utnyttja digitala verktyg för att effektivt tillämpa och kontrollera efterlevnaden av lagstiftningen mot korruption, på grundval av opartiska utredningar och lagföringsförfaranden. Effektiva, proportionerliga och avskräckande påföljder för korruption och vederbörlig återvinning och förverkande av utbyte av dessa brott stöder rättsväsendets och de brottsbekämpande myndigheternas trovärdighet och fungerar som avskräckande medel.

Genom att intensifiera samarbetet mellan EU och medlemsstaterna kan man få till stånd en bättre bekämpning av korruptionen. Harmoniserade regler om brott och påföljder, regler om straffrättsligt samarbete på grundval av principen om ömsesidigt erkännande och arbetet i specialiserade byråer och organ som Eurojust, Europol, Europeiska byrån för bedrägeribekämpning och Europeiska åklagarmyndigheten bidrar till att upptäcka, utreda och lagföra korruption.

Kommissionen har vidtagit viktiga åtgärder för att utrusta medlemsstaterna med bättre verktyg för att förverka olagligt förvärvade tillgångar från brottslingar, inklusive tillgångar som erhållits genom korruptionsbrott 38 . Det ömsesidiga erkännandet av beslut om frysning 39  gör det snabbare och enklare att frysa och förverka vinning av brott i hela EU. I maj 2022 lade kommissionen fram ett förslag till direktiv om återvinning och förverkande av tillgångar 40 för att säkerställa att vinster som härrör från brottslig verksamhet, inklusive korruption, kan spåras, identifieras, frysas, förvaltas och förverkas på ett effektivt sätt 41 .

Annan EU-lagstiftning som stöder brottsbekämpande åtgärder mot korruption är bland annat det nyligen antagna paketet om elektroniska bevis, som tar hänsyn till att brottslingar och strukturer för organiserad brottslighet i allt större utsträckning använder sig av elektroniska kommunikationskanaler. Detta kommer att göra det möjligt för nationella myndigheter att begära elektroniska bevis för brottmål direkt från tjänsteleverantörer i andra medlemsstater. Korruption är ett av de brott för vilka det kommer att vara möjligt att använda europeiska utlämnande- och bevarandeorder. Den europeiska arresteringsordern 42 möjliggör redan ett snabbt gränsöverskridande överlämnande mellan medlemsstaternas rättsliga myndigheter för lagföring eller verkställighet av ett frihetsstraff, även i korruptionsärenden. Arbetet för de brottsbekämpande myndigheterna, särskilt för kontoren för återvinning av tillgångar och de korruptionsbekämpande myndigheterna, underlättas också av möjligheten att få tillgång till och använda finansiell information och uppgifter om bankkonton 43 .

EU:s arbete för att bekämpa bedrägerier stöder insatser mot korruption

EU och medlemsstaterna delar ansvaret för att skydda EU:s ekonomiska intressen 44 . Mycket ofta bidrar åtgärder för att bekämpa bedrägerier, där personer försöker säkra olagliga vinster från EU:s budget, också till åtgärder mot korruption, där offentlig makt missbrukas i samma syfte.

EU:s budgetförordning 45 innehåller allmänna bestämmelser om förebyggande och upptäckt av bedrägerier samt regler för offentlig upphandling och tilldelning av finansiering för att minimera riskerna för korruption som påverkar EU-medel. Detta omfattar även regler för att undvika intressekonflikter 46 . Kommissionens nuvarande strategi mot bedrägerier 47 utgör en ram för en samordnad tillämpning av reglerna för att skydda EU:s budget mot bedrägeri, korruption och andra avsiktliga oegentligheter. När det gäller genomförandet av EU:s budget finns det olika verktyg för att säkerställa att strikta kontroller utförs, beroende på om de finansiella programmen genomförs i direkt förvaltning av kommissionen, i indirekt förvaltning eller i delad förvaltning med medlemsstaterna. Verktyg som systemet för tidig upptäckt och uteslutning hjälper till att upptäcka bedrägliga eller opålitliga ekonomiska aktörer och diskvalificera dem från att erhålla EU-medel. Ett nyligen framlagt förslag om översyn av budgetförordningen 48 skulle också förbättra kvaliteten på uppgifterna om mottagarna av EU-finansiering (inbegripet deras verkliga huvudmän), bland annat genom obligatorisk användning av ett gemensamt integrerat it-system för datautvinning och riskvärdering som tillhandahålls av kommissionen. Med förslaget skulle också systemet för tidig upptäckt och uteslutning (Edes) utvidgas till att omfatta nya utgiftsområden 49 .

Noggranna förhandsbedömningar bidrar till att säkerställa att enheter som förvaltar EU-medel har effektiva system för intern kontroll för att särskilt förebygga bedrägeri och korruption. Skyddsåtgärder mot bedrägerier och korruption fastställs är av avgörande betydelse för kontrollsystemen för EU-medel på nationell nivå 50 och medlemsstaterna har en skyldighet att förebygga, upptäcka, korrigera och rapportera oegentligheter som kan ha koppling till korruption. Revisionsorganen spelar också en viktig roll när det gäller att säkerställa att det finns effektiva system för att upptäcka och förebygga korruption. Europeiska revisionsrätten och kommissionens tjänst för internrevision kompletterar revisionerna i medlemsstaterna och programspecifika revisioner, och återkravsmekanismer används för alla EU-medel som berörs av korruption.

Utöver att förebygga korruption i samband med EU-medel har EU också utvecklat en stark institutionell struktur för att hjälpa till att identifiera och lagföra korruption med koppling till EU:s budget. Detta inbegriper Europeiska byrån för bedrägeribekämpning, Europeiska åklagarmyndigheten, Eurojusts samordnande roll och Europols analytiska kapacitet, allt i nära samarbete med nationella myndigheter. Europeiska åklagarmyndigheten har varit verksam sedan juni 2021 51 och ansvarar för att utreda, lagföra och väcka talan mot förövare av och medverkande till sådana brott som skadar EU:s ekonomiska intressen, inbegripet korruption som kan skada EU:s budget. Inom detta område genomför Europeiska åklagarmyndigheten utredningar och utövar åklagares uppgifter vid de behöriga domstolarna i de deltagande medlemsstaterna.

En väl fungerande utrednings- och åklagarmyndighet när det gäller att bekämpa korruptionen är avgörande för att säkerställa att rättsstatsprincipen upprätthålls. Den generella villkorlighetsordningen 52 skyddar EU:s budget från överträdelser av rättsstatens principer som påverkar eller allvarligt riskerar att påverka budgeten. Detta inbegriper systemfel från medlemsstaternas sida när det gäller att ta itu med korruption. Enligt denna villkorlighetsförordning får rådet, på förslag av kommissionen, upphäva åtaganden eller betalningar eller vidta andra åtgärder om överträdelser av rättsstatens principer i den medlemsstaten 53 påverkar eller allvarligt riskerar att påverka den sunda ekonomiska förvaltningen av EU:s budget eller skyddet av EU:s ekonomiska intressen på ett tillräckligt direkt sätt.

4.    STÖD TILL KAMPEN MOT KORRUPTION I MEDLEMSSTATERNA

Korruption förekommer i många olika former och korruptionsmönstren skiljer sig åt mellan medlemsstaterna, på nationell och lokal nivå och inom olika sektorer. Vissa gemensamma regler, standarder och goda rutiner är nödvändiga för att bekämpa korruption, men effektiva politiska åtgärder måste anpassas till specifika utmaningar, risker och behov. EU genomför därför skräddarsydda initiativ för att stödja varje medlemsstat i kampen mot korruption på nationell nivå.

EU-stöd till nationella korruptionsbekämpande reformer

EU bidrar självt till utvecklingen och utbytet av bästa praxis genom den årliga rapporteringscykeln för rättsstatsprincipen. Sedan 2020 har kommissionen övervakat utvecklingen av korruptionsbekämpning på nationell nivå som en av de centrala aspekterna av rättsstatsprincipen. Sedan 2022 innehåller rapporterna också rekommendationer för varje land, som syftar till att stödja medlemsstaterna i deras ansträngningar att föra pågående eller planerade reformer framåt, uppmuntra positiv utveckling och hjälpa dem att fastställa var förbättringar eller uppföljningar av nyligen genomförda förändringar eller reformer kan behövas.

Bedömningarna av de enskilda länderna i de årliga rapporterna om rättsstatsprincipen visar hur varje medlemsstat arbetar för att förebygga korruption, genom att anpassa lagarna för att hålla jämna steg med nya trender och dra lärdomar, hur de bygger upp en kultur för att bekämpa korruption och hur de arbetar för att förbättra kontrollen av efterlevnaden. Genom rekommendationer och uppföljning av varje rapport engagerar sig kommissionen på teknisk och politisk nivå i medlemsstaterna för att erbjuda expertis, hjälpa medlemsstaterna att övervinna de utmaningar som identifierats och föra nödvändiga reformer framåt. Processen ger också värdefulla gemensamma insikter och lyfter fram särskilda teman som kan föras vidare i det nya nätverket.

Kampen mot korruption, tillsammans med rättssystemets oberoende och effektivitet och lagstiftningsprocessens kvalitet och graden av delaktighet i denna, ingår också i den europeiska planeringsterminen. Med tanke på deras ekonomiska betydelse och direkta inverkan på företagsklimatet, investeringar, ekonomisk tillväxt och sysselsättning omfattar bedömningarna i rapporterna om den europeiska planeringsterminen de utmaningar som korruptionen innebär för vissa medlemsstater. Specifika exempel har omfattat ett effektivare skydd för visselblåsare, förstärkning av ramen för korruptionsbekämpning genom att inrätta nya oberoende kontrollorgan, strängare kontrollförfaranden, systematiska kontroller av redovisning av tillgångar, skapande av oberoende vägar för att driva korruptionsärenden samt strängare regler om intressekonflikter och kontroller av reglernas efterlevnad.

Landspecifika rekommendationer inom ramen för planeringsterminen har lett till konkreta reformer och investeringar i flera medlemsstater för att förbättra deras förmåga att bekämpa korruption. Dessa avspeglas i konkreta delmål i de nationella återhämtnings- och resiliensplanerna. De särskilda reformåtaganden som flera medlemsstater har gjort i dessa planer kommer att säkerställa att intressekonflikter, korruption och bedrägerier i samband med användningen av offentliga medel kan förebyggas, upptäckas och korrigeras.

Kommissionen använder sig också av sektorsprogram för att stödja insatserna mot korruption i medlemsstaterna. Instrumentet för tekniskt stöd tillhandahåller skräddarsydd teknisk expertis för att hjälpa medlemsstaterna att bygga upp administrativ kapacitet och utforma och genomföra reformer, varav många har varit inriktade på att öka deras försvar mot korruption. Exempel på reformer som stöds av instrumentet för tekniskt stöd är förankring av öppenhet och ansvarsskyldighet i nationella strukturer, tekniskt stöd för utformning och genomförande av etiska riktlinjer och strategier mot korruption och bedrägerier samt stöd för införlivande och genomförande av EU-lagar om korruptionsbekämpning.

Inom ramen för fonden för inre säkerhet finansierar EU också en rad åtgärder mot korruption. Dessa syftar främst till att stärka samordningen och samarbetet mellan brottsbekämpande myndigheter och mellan andra nationella myndigheter, även med centrala organ som Europol och relevanta internationella organisationer. Exempel på detta är kapacitetsuppbyggnad för nationella korruptionsbekämpande myndigheter samt stöd till projekt som genomförs av organisationer i det civila samhället. Unionsprogrammet för bedrägeribekämpning erbjuder stöd till medlemsstaterna för att motverka bedrägerier, korruption och annan olaglig verksamhet som påverkar unionens ekonomiska intressen. Programmet bistår särskilt de nationella myndigheterna med att stärka sin utredningskapacitet och innehåller en utbildningsdel.

Stöd till rättsliga och brottsbekämpande myndigheter

Samarbete mellan de brottsbekämpande myndigheterna kan bidra avsevärt till att utreda och lagföra korruption. Eurojust främjar rättsligt samarbete mellan medlemsstaterna i kampen mot korruption. Under 2021 stödde Eurojust medlemsstaterna i 326 korruptionsärenden, inrättade 11 gemensamma utredningsgrupper och höll 13 ärendespecifika samordningsmöten. Politiken för korruptionsbekämpning lyfts fram i strategin för europeisk rättslig utbildning 2021–2024 54 för EU-rättslig utbildning för rättstillämpare. Det europeiska nätverket för rättslig utbildning anordnade flera seminarier om korruptionsbekämpning under 2023. Under sina första sju månader av verksamhet 2021 undersökte Europeiska åklagarmyndigheten 40 fall av korruption som påverkade EU:s budget. Under 2022 ökade antalet till 87.

Kopplingarna mellan korruption och organiserad brottslighet innebär att Europol aktivt stöder medlemsstaterna i kampen mot korruption genom att utföra strategiska analyser och ge stöd till brottsutredningar och underrättelseverksamhet. Europol har ett europeiskt centrum för bekämpning av finansiell och ekonomisk brottslighet som ger operativt och analytiskt stöd till Europols partner och medlemsstaterna när de utreder finansiell och ekonomisk brottslighet, inklusive korruption, och när de fryser och beslagtar vinning av brott.

Exempel: Europols europeiska centrum för bekämpning av finansiell och ekonomisk brottslighet stödde det spanska civilgardet (Guardia Civil) och den nationella polisen (Policía Nacional) för att identifiera korruption bland polis- och tulltjänstemän som underlättar narkotikahandeln till EU. Syftet med korruptionsverksamheten var att underlätta transporten av kokain och hasch till ett värde av hundratals miljoner euro till Västeuropa. Centrumet stödde utredningen med underrättelseinformation och analytiskt stöd samt direkt operativt stöd.

5.    EU:S INSTITUTIONER OCH KAMPEN MOT KORRUPTION

Trovärdigheten hos EU:s åtgärder för att bekämpa korruption inom EU:s politik och stödja medlemsstaternas insatser beror på effektiviteten och anseendet hos EU:s egna institutioner, organ, kontor och byråer. Sedan 1990-talet har EU byggt upp en uppsättning regler och processer som är utformade för att minimera risken för korruption hos den egna personalen och på politisk nivå. EU har strävat efter att införa en uppsättning regler för etik, integritet och öppenhet som bidrar till att förebygga korruption, samt nya organ för att driva ärenden vidare. Den senaste tidens händelser har dock varit en påminnelse om att EU:s institutioner inte är immuna mot korruption och att denna ram inte bara måste tillämpas strikt och konsekvent utan också uppdateras kontinuerligt. Samma normer bör gälla för EU:s institutioner och medlemsstaterna, och de bör ha samma engagemang för att förebygga korruption, skapa en integritetskultur och se till att stränga regler efterlevs.

Inom EU:s institutioner finns det en nolltoleranspolitik mot korruption. Grunden för att förebygga korruption är en stark ram för etik, integritet och öppenhet. I EU:s tjänsteföreskrifter 55 fastställs de individuella etiska skyldigheterna för EU:s anställda. De innehåller särskilda regler för områden som intressekonflikter, förmåner och gåvor, utmärkelser och hedersbetygelser, verksamhet utanför tjänsten och offentliga uppdrag, makens verksamhet, skyldigheter efter avslutad tjänst, sekretess, rapportering av eventuellt olaglig verksamhet, visselblåsning och disciplinära påföljder. Varje institution, organ, kontor och byrå inom EU har ett ansvar för att tillämpa den rättsliga ramen på sin personal och säkerställa efterlevnad. Detta inbegriper regelbunden uppdatering av interna regler, kunskapshöjande åtgärder, rådgivning till personalen och införande av påföljder vid överträdelse av reglerna. Enligt tjänsteföreskrifterna kan personalen åläggas disciplinära påföljder vid överträdelse av reglerna, och institutioner, organ, kontor och byråer kan besluta att inrätta särskilda, specialiserade interna tjänster för utredningar och disciplinära frågor 56 . Skyldigheterna enligt tjänsteföreskrifterna gäller utöver skyldigheterna enligt EU:s budgetförordning 57 .

För att möjliggöra offentlig granskning och ge medborgare och andra intressegrupper möjlighet att spåra lobbyverksamhet på EU-nivå antog Europaparlamentet, rådet och kommissionen 2021 en ny gemensam ram för sitt samarbete om öppenhetsregistret 58 för att ytterligare främja etisk och öppen intressebevakning på EU-nivå 59 . Ramen innehåller en uppförandekod med etiska regler och principer som ska följas av registrerade intresseorganisationer och kompletteras av interna öppenhetsåtgärder i institutionerna när det gäller möten och andra samråd med lobbyister.

När det gäller ledamöterna i EU:s institutioner, dvs. ledamöterna av Europaparlamentet, Europeiska rådets ordförande, Europeiska kommissionen, EU-domstolen, Europeiska centralbanken och revisionsrätten, fastställs i fördragen de olika ramarna för de individuella etiska skyldigheterna och påföljderna vid överträdelser för ledamöterna i varje institution 60 . Dessa kompletteras vanligtvis av mer detaljerade regler, särskilt arbetsordningar eller uppförandekoder 61 , som varierar mellan de olika institutionerna. Dessa etiska ramar kräver regelbunden uppdatering för att ytterligare öka öppenheten, integriteten och ansvarsskyldigheten inom EU:s institutioner. Kommissionen kommer därför att föreslå att man inrättar ett interinstitutionellt etiskt organ som ska fastställa starka gemensamma normer och vidta åtgärder för att öka öppenheten.

En central uppgift för Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) är att genomföra administrativa utredningar om bedrägerier, korruption eller annan olaglig verksamhet som skadar EU:s ekonomiska intressen. EU:s institutioner enades 1999 om att utvidga Olafs mandat till att omfatta alla fall av allvarlig försummelse som begåtts av EU-anställda eller av ledamöter av EU:s institutioner, organ, kontor och byråer, oavsett om de påverkar EU:s ekonomiska intressen eller inte. Detta omfattar t.ex. allvarliga fall av tjänstefel eller överträdelser av uppförandekoden. Andra institutioner och organ kan ansluta sig till avtalet, men vissa hinder har uppstått beträffande den praktiska tillämpningen vad gäller Olafs tillgång till information eller lokaler vid vissa institutioner. Europeiska ombudsmannen har också en viktig tillsynsfunktion inom ramen för sina allmänna befogenheter att behandla administrativa missförhållanden inom EU:s institutioner.

Nationella domstolar är behöriga att handlägga ärenden som rör brott, inklusive korruption och bedrägerier, som begåtts av personal eller ledamöter vid institutionerna. I sådana fall kan talan väckas antingen av nationella åklagare eller, när EU:s ekonomiska intressen påverkas, av Europeiska åklagarmyndigheten. Om ledamöter eller anställda åtnjuter immunitet för handlingar som utförts i tjänsten, måste den berörda EU-institutionen upphäva denna immunitet om detta inte strider mot unionens intressen och dess beslut är underställt EU-domstolens kontroll.

6.    EN GEMENSAM KULTUR FÖR ATT BEKÄMPA KORRUPTION

En kollektiv samhällskultur som bygger på nolltolerans mot korruption är ett starkt uttryck för EU:s engagemang för rättsstatsprincipen och höga integritetsnormer i det offentliga livet. Främjande av dessa värderingar är ett viktigt komplement till mer omedelbara åtgärder för att förebygga, upptäcka och lagföra korruption. För att skapa en sådan kultur krävs åtgärder på många plan: Från att genom utbildning integrera etik och integritet i enskilda ungdomars förväntningar till att underlätta utbyten mellan aktörer på nationell och europeisk nivå för att öka förståelsen för utmaningarna och göra dem mer beslutna att agera. En nära och regelbunden samordning med alla relevanta offentliga myndigheter, multilaterala organisationer, det civila samhället, medierna och den privata sektorn är nödvändig.

Genom att samarbeta med den privata sektorn, det civila samhället, forskningen och den akademiska världen, medierna och medborgarna kan man bidra till att skapa en integritetskultur med hjälp av ett samhälleligt helhetsgrepp. Kommissionen kommer att prioritera kampanjer för att öka medvetenheten och program för medborgarutbildning och betona den avgörande roll som enskilda personer spelar för att stödja en integritetskultur, bland annat genom att undersöka hur de som följer sådana program kan fungera som informationsförmedlare i egenskap av ambassadörer för integritet. Kommissionen kommer också att kartlägga befintliga EU-finansieringsmöjligheter inom området korruptionsbekämpning för att göra dem mer synliga och enhetliga.

Programmet Erasmus+ omfattar frågor om korruptionsbekämpning i arbetet med utbildning, ungdom och idrott i Europa. Insatser mot korruption behandlas inom ramen för olika politiska prioriteringar, t.ex. medborgarengagemang och ansvarsfullt medborgarskap. EU stöder till exempel Erasmus Mundus gemensamma masterprogram i idrottsetik och integritet på universitetsnivå, och Erasmus+ har stött innovativa metoder för utbildning om korruptionsbekämpning i skolor i Ungern, Italien och Slovenien. Ramprogrammen för forskning och innovation stöder också forskning och samlar in bevis om nya former av korruption i syfte att utveckla innovativa lösningar till förmån för myndigheter och yrkesverksamma som arbetar med korruptionsbekämpning.

Det civila samhället spelar en viktig roll, inte bara som vakthundar för att identifiera potentiella risker eller korruption, utan också som katalysatorer för att främja och upprätthålla en antikorruptionskultur genom insatser för att öka medvetenheten, utbildning och upplysningsarbete. I många medlemsstater är organisationer i det civila samhället viktiga partner i genomförandet av nationella strategier mot korruption. Denna roll kan utökas. Ett exempel är de ”integritetspakter” som har utvecklats som ett verktyg för att förebygga korruption vid offentlig upphandling, och som bygger på ett åtagande från den upphandlande myndigheten och anbudsgivarna att följa bästa praxis och skapa största möjliga öppenhet. Detta arbete övervakas av en tredje aktör, vanligtvis en organisation från det civila samhället. Integritetspakter främjas i EU:s finansieringsprogram för 2021–2027 och medlemsstaterna uppmuntras att gradvis integrera integritetspakter i sina program.

Fria och pluralistiska medier och en kultur där journalister kan arbeta utan trakasserier eller hotelser är avgörande för att medierna ska kunna utföra sitt arbete som vakthund. Kommissionen stöder åtgärder som främjar ett fritt, mångsidigt och pluralistiskt medielandskap. Det handlar bland annat om stöd till gränsöverskridande samarbetsprojekt inom journalistik, övervakning av risker för mediemångfalden, kartläggning av kränkningar av mediefriheten och försvar av journalister som hotas. Sedan 2021 har EU till exempel finansierat en snabbinsatsmekanism för kränkningar av press- och mediefriheten i hela Europa och förvaltat en fond för krisstöd till undersökande journalister och medieorganisationer.

7.    KORRUPTIONSBEKÄMPNING I EU:S EXTERNA POLITIK

En viktig del av insatserna för att främja god samhällsstyrning och välstånd i hela världen är att integrera åtgärder mot korruption i den externa politiken. En samstämmig strategi för intern och extern korruptionsbekämpning är viktig för EU:s trovärdighet. EU prioriterar mänskliga rättigheter, demokratiska styrelseformer, rättsstatsprincipen och kampen mot korruption i sina yttre åtgärder 62 . Den höga representanten lägger i dag, med stöd av kommissionen, fram ett förslag om att inrätta en övergripande ram för Gusp-sanktioner. Mer allmänt stöder EU i sina yttre åtgärder rättsliga och politiska reformer för att bygga upp institutioner och tillsynsorgan för korruptionsbekämpning och för att stärka det civila samhället, visselblåsare, människorättsförsvarare och oberoende medier som vakthundar mot korruption. Starka integritetsnormer i EU:s egna program bidrar till att främja en hög standard bland partnerna. Kampen mot korruption är också en del av de politiska och säkerhetsrelaterade dialoger med tredjeländer och internationella organisationer som förs av den höga representanten på unionens vägnar. EU stöder internationellt samarbete på detta område och samarbetar med likasinnade partner för att höja standarderna 63 .

Användning av sanktioner inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp) för att bekämpa korruption

Utöver genomförandet av befintliga internationella rättsliga instrument för korruptionsbekämpning pågår för närvarande en viktig debatt på EU-nivå om användningen av Gusp-sanktioner för att bekämpa systematisk eller utbredd korruption i länder utanför EU när denna korruption allvarligt påverkar eller riskerar att påverka EU:s grundläggande värderingar och intressen eller när åtgärder behövs för att uppnå andra mål för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, t.ex. stöd till demokrati och rättsstatsprincipen. Hittills har ett system för Gusp-sanktioner endast utformats för att göra det möjligt för EU att bekämpa korruption utanför EU i två specificerade tredjeländer 64 . En övergripande tematisk ram (som inte är begränsad till ett specifikt geografiskt sammanhang) för att hantera korruption skulle ge en extra dimension och större flexibilitet åt unionens verktygslåda för sanktioner 65 . Den höga representanten lägger därför fram ett förslag till rådets beslut och, tillsammans med kommissionen, ett förslag till rådets förordning om en tematisk ram för Gusp-sanktioner mot korruption, i syfte att komplettera våra interna och externa politiska åtgärder för att bekämpa korruption.

Förslaget om inrättande av en övergripande ram för Gusp-sanktioner kommer att komplettera och förbättra unionens förmåga att bekämpa allvarliga korruptionshandlingar genom att ge unionen ett verktyg för att anta restriktiva åtgärder när dessa handlingar allvarligt påverkar eller riskerar att påverka unionens grundläggande intressen och målen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Tagande eller givande av muta som involverar en offentlig tjänsteman eller förskingring eller undanhållande av tillgångar som anförtrotts en offentlig tjänsteman kan utgöra sådana allvarliga korruptionshandlingar, särskilt i ett land som finns på EU:s förteckning över icke samarbetsvilliga jurisdiktioner på skatteområdet, eller ett land som lider av strategiska brister i sina nationella system för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism, vilket utgör ett betydande hot mot unionens finansiella system.

Korruptionsbekämpning som en prioritering i EU:s utvidgnings- och grannskapspolitik

I utvidgningsprocessen är det främst anpassningen till befintlig EU-lagstiftning, efterlevnaden av rättsstatsprincipen och korruptionsbekämpande reformer som avgör takten i kandidatländernas framsteg på vägen mot anslutning till EU. Detta är också prioriteringar i det östliga partnerskapet, där strategier mot korruption stöds för att främja höga krav på integritet och öppenhet i offentliga organ och för att stärka de korruptionsbekämpande organen, utredningskapaciteten, reformerna av rättsväsendet och det civila samhället.

Den regelbundna övervakningen av korruptionsbekämpning och relaterade reformer inom ramen för det årliga utvidgningspaketet omfattar en detaljerad bedömning av läget i varje kandidatland och potentiellt kandidatland, inklusive riktlinjer för framtida reformprioriteringar. Kommissionen granskar den rättsliga och institutionella ramen för både förebyggande och bekämpande åtgärder, med tonvikt på de faktiska resultaten av proaktiva utredningar, åtal och domstolsavgöranden (särskilt när det gäller korruption på hög nivå). Under 2022 inledde kommissionen också en serie expertutredningar med fokus på kampen mot korruption, organiserad brottslighet och penningtvätt. I de senaste analytiska rapporterna om Ukraina, Moldavien och Georgien 66 bedöms ländernas förmåga att ta på sig de skyldigheter som följer av EU-medlemskapet, och kampen mot korruption är en prioriterad fråga i dessa rapporter. En viktig fråga är "avoligarkisering”, som syftar till att undanröja det överdrivna inflytandet från egenintressen i det ekonomiska, politiska och offentliga livet.

Bland de positiva åtgärderna finns en ny e-plattform för systematisk insamling av uppgifter om organiserad brottslighet och korruption på hög nivå, som kan användas för att hjälpa till att bedöma varje partnerlands framsteg i fråga om upprätthållandet av rättsstatsprincipen. Syftet med plattformen är att ge de nationella myndigheterna i kandidatländer och potentiella kandidatländer möjlighet att integrera datainsamling och möjliggöra aggregering av data och identifiering av trender med hjälp av en resultattavla (dashboard) baserad på centrala resultatindikatorer för identifiering av trender och avvikelser 67 .

Exempel: EU bidrar med nästan 6 miljoner euro till ett projekt som genomförs av Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa för att övervaka rättegångar om allvarlig korruption och organiserad brottslighet, identifiera processuella frågor och ge rekommendationer för att stärka rättsstaten på västra Balkan.

Främjande av korruptionsbekämpande reformer i EU:s yttre åtgärder och handelsförbindelser

EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati 2020–2024 är starkt inriktad på rättsstatsprincipen och innehåller riktlinjer för korruptionsbekämpning. Politiska dialoger, dialoger om mänskliga rättigheter och dialoger om sektorspolitik är några av de verktyg som används för att genomföra dessa åtgärder. Detta avspeglas också i finansieringen inom ramen för programmet Europa i världen/instrumentet för grannskapet, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete.

EU främjar demokratisk samhällsstyrning och rättsstatsprincipen genom tematiska, bilaterala och regionala program samt stöd till förbättrad förvaltning av de offentliga finanserna. Stödet är inriktat på reform av den offentliga förvaltningen och sund förvaltning av offentliga finanser, kapacitetsuppbyggnad för brottsbekämpande och rättsliga myndigheter, upprättande av en stabil rättslig ram i linje med internationella normer, inrättande och förstärkning av specialiserade organ för korruptionsbekämpning samt stöd till det civila samhället, medierna, visselblåsare och människorättsförsvarare. Ett bredare stöd för rättsstatsprincipen i viktiga institutioner och för ett bättre affärs- och investeringsklimat gynnar också ramen för korruptionsbekämpning. Politiska dialoger spelar en viktig roll i samspel med utformningen av EU:s ekonomiska stöd. EU:s budgetstöd är ett viktigt verktyg för att förbättra transparensen och ansvarsskyldigheten på landsnivå, och korruption är en av de risker som analyseras i samband med dessa finansieringsinsatser 68 .

Åtgärder pågår för att stärka korruptionsbekämpningen inom alla utvecklingsområden. Utöver de ovan nämnda riktade programmen omfattar detta operativa riktlinjer för att ge djupgående vägledning till EU-delegationer som arbetar utanför de traditionella styrningsområdena, inklusive sektorer som omfattas av EU:s Global Gateway-initiativ. Detta bygger på en bredare Team Europe-strategi mot korruptionshotet, i samarbete med medlemsstaterna och internationella finansinstitut och med utgångspunkt i internationella standarder och bästa praxis. Ett antal globala tematiska program stöder också korruptionsbekämpning och rättsstatsprincipen. Team Europe-initiativet för demokrati – som samlar 14 medlemsstater – omfattar stöd till rättsstatsprincipen med fokus på ansvarsskyldighet. EU samarbetar också med det civila samhället för att förebygga korruption och främja en öppen förvaltning.

I en nyligen genomförd utvärdering av EU:s stöd till rättsstatsprincipen och korruptionsbekämpning i partnerländerna 69 drogs slutsatsen att EU har varit mindre synligt och framgångsrikt när det gäller att bekämpa korruption än när det gäller att främja rättsstatsprincipen, och det rekommenderades att EU skulle ta på sig ett globalt ledarskap i kampen mot korruption. En av fördelarna med en tydlig och robust ram för EU:s korruptionsbekämpning, med förankring i Förenta nationernas konvention mot korruption, kommer att vara att den kan tjäna som riktmärke i partnerskapen med andra länder utanför EU.

EU:s handelspolitik stöder också kampen mot korruption. Sedan 2015 ingår bestämmelser mot korruption i EU:s handelsavtal med länder utanför EU. Autonoma handelsverktyg som EU:s allmänna preferenssystem (GSP) innehåller också bestämmelser som syftar till att bekämpa korruption. Inom ramen för det allmänna preferenssystemet kan ytterligare marknadstillträde (GSP+) ges till utvecklingsländer som ratificerar och effektivt genomför viktiga internationella avtal, däribland Förenta nationernas konvention mot korruption. EU:s övervakningsprocess enligt reglerna för det allmänna preferenssystemet omfattar informationsutbyte, dialog och besök i landet samt offentliggörande av regelbundna framstegsrapporter.

Stöd till korruptionsbekämpning i multilaterala forum

EU föregår med gott exempel i kampen mot korruption och främjar värderingar som respekt för demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen genom att föra upp kampen mot korruption på den globala dagordningen. För att bistå medlemsstaterna och förstärka EU:s röst kommer EU att intensifiera sina insatser för att underlätta och samordna ståndpunkter i multilaterala forum, parallellt med sitt arbete som part i Förenta nationernas konvention mot korruption.

Översynsprocessen av EU:s genomförande av Förenta nationernas konvention mot korruption är på god väg, med kommissionen som samordnare. I december 2020 antog kommissionen ett meddelande om översynen av Europeiska unionen enligt mekanismen för översyn av genomförandet inom ramen för Förenta nationernas konvention mot korruption 70 , där det beskrivs hur samarbetet mellan EU:s institutioner, organ och byråer som deltar i översynsprocessen från och med juli 2021 ska gå till. I september 2022 lämnade och offentliggjorde EU sin självbedömning för den första cykeln av översynsmekanismen. Kommissionen har åtagit sig att främja öppenhet och det civila samhällets deltagande i översynsprocessen och kommer att stödja slutförandet av översynen under den första cykeln senast 2024.

Med utgångspunkt i tidigare åtgärder under 2021 av sekretariaten för Greco, OECD och FN:s drog- och brottsbekämpningsbyrå kommer EU att bidra till den internationella debatten om hur man på bästa sätt kan förbättra synergieffekter och effektivisera översynen av genomförandet av åtgärder mot korruption. Erfarenheterna från EU:s rapporteringscykel för rättsstatsprincipen och den pågående EU-översynen inom ramen för Förenta nationernas konvention mot korruption kommer att bidra till att säkerställa ett omfattande deltagande från EU:s sida vid den kommande konferensen mellan de stater som är parter i Förenta nationernas konvention mot korruption i december 2023.

EU har för närvarande observatörsstatus i Greco, och detta utgör ett viktigt expertforum och ett värdefullt komplement till arbetet med den årliga rapporteringscykeln för rättsstatsprincipen. Greco har visat sig vara en mycket värdefull källa till expertis och en drivkraft för reformer. Kommissionen kommer att ytterligare öka sitt engagemang med Greco genom att upprätta en mer regelbunden och formell dialog, bland annat genom att bjuda in Greco att delta permanent i nätverket. Parallellt kommer kommissionen att fortsätta att diskutera med de andra institutionerna om möjligheten att gå mot ett fullt deltagande av EU i Greco.

8.    SLUTSATS: FRAMÅTBLICK

Integritet, öppenhet och kampen mot korruption är tydliga politiska åtaganden för unionen. De aktuella förslagen kommer att ytterligare stärka kampen mot korruption i EU genom att höja EU-lagstiftningens normer för att säkerställa bättre förebyggande och bekämpning av korruption samt genom att införa en internationell sanktionsmekanism. Kommissionen uppmanar Europaparlamentet och rådet att skyndsamt överväga förslaget till direktiv om bekämpande av korruption genom straffrättsliga åtgärder. Kommissionen och den höga representanten uppmanar rådet att skyndsamt överväga förslaget att inrätta en ny ram för GUSP-sanktioner mot korruption.

De förslag som åtföljer detta meddelande kommer att komplettera de ständiga ansträngningar som görs för att fördjupa korruptionsbekämpningen inom ett stort antal områden. Dessa ansträngningar omfattar regelbundna uppdateringar av ramverket för att främja integritet och skydda mot korruptionsrisker, samt upprätthållande av kraftfulla bestämmelser mot korruption i all relevant övergripande och sektorspecifik lagstiftning. Kommissionen kommer även i fortsättningen att prioritera att se till att korruptionsförebyggande åtgärder integreras på ett lämpligt sätt i utformningen av ny politik och nya program och i utvärderingen av befintliga program. Detta kommer att ske med hjälp av det nya arbetet med att kartlägga korruptionsrelaterade risker i högrisksektorer.

Korruption kan inte bekämpas isolerat. Samarbete och erfarenhetsutbyte samt en ständig dialog mellan medlemsstaterna och EU om hur man utvecklar och tillämpar reformer och verktyg för att förebygga, upptäcka och lagföra korruption är viktiga ingredienser för att korruptionsbekämpningen ska bli framgångsrik på fältet. Genom att inrätta antikorruptionsnätverket inom EU kommer kommissionen att ge ny kraft åt de korruptionsförebyggande insatserna i hela EU.

Korruptionsbekämpning gynnar hela samhället, och enskilda medborgare bör engageras fullt ut i detta arbete, tillsammans med det civila samhällets organisationer och den privata sektorn. Kommissionen kommer att prioritera kampanjer för att öka medvetenheten och program för medborgarutbildning samt kartlägga befintliga EU-finansieringsmöjligheter för åtgärder mot korruption, i syfte att göra dem mer synliga och enhetliga och förbättra deras genomslagskraft.

Det är viktigt att bekämpa korruption inom EU:s gränser för att EU:s åtgärder på den internationella arenan ska vara trovärdiga. Utöver utvidgningen av sanktionssystemet kommer ett fördjupat engagemang i multilaterala forum som Förenta nationernas konvention mot korruption och Greco att hjälpa EU att bidra till att skapa en stark och sammanhängande förståelse för varför en effektiv politik för integritet och korruptionsbekämpning är så central för säkerhet och välstånd i hela världen. EU kommer att fortsätta sitt arbete för att bekämpa korruption och främja god samhällsstyrning och rättsstatsprincipen som en av de viktigaste prioriteringarna i utvidgningsprocessen och EU:s yttre förbindelser i allmänhet.

De arbetsområden som anges i detta meddelande utgör ett viktigt åtagande från EU:s sida att fortsätta arbetet med att bekämpa korruption och att arbeta för en övergripande EU-strategi mot korruption. Detta kommer att vara en viktig del av hur EU kan garantera en demokratisk och välmående framtid som lever upp till EU-medborgarnas förväntningar.

(1)

   Denna uppskattning bygger på arbete som utförts av specialiserade institutioner och organ, såsom Internationella handelskammaren, Transparency International, FN:s initiativ Global Compact, Världsekonomiskt forum och Clean Business is Good Business, som bedömer att förlusten av ekonomisk rikedom på grund av korruption motsvarar fem procent av BNP globalt. Enligt en annan uppskattning uppgick kostnaderna för korruption till mellan 179 och 990 miljarder euro per år i EU (studie från RAND Europe om kostnaden för uteblivna åtgärder på EU-nivå på området korruption, 2016).

(2)

   Se t.ex. Transparency International Global CPI 2022: https://www.transparency.org/en/cpi/2022 .

(3)

   Särskild Eurobarometer 523 om korruption (2022) och Flash Eurobarometer 507 om företagens inställning till korruption i EU (2022).

(4)

   Förslag till direktiv om bekämpning av korruption, COM(2023) 234.

(5)

   Förslag från unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik till rådet om rådets beslut om restriktiva åtgärder mot allvarlig korruption (HR (2023) 108) och gemensamt förslag till rådets förordning om restriktiva åtgärder mot allvarlig korruption (JOIN (2023) 13).

(6)

   Det finns ingen enhetlig juridisk definition av korruption på grund av de olika former som korruption kan anta.

(7)

   Den straffrättsliga konventionen om korruption och tilläggsprotokollet till den straffrättsliga konventionen om korruption (CETS 191) samt den civilrättsliga konventionen om korruption (CETS 191). Europarådets arbete omfattar också tjugo vägledande principer mot korruption (resolution (97) 24) samt rekommendationer som täcker områden som t.ex. offentliga tjänstemäns ansvar och partifinansiering.

(8)

   OECD:s konvention från 1997 om bekämpande av bestickning av utländska offentliga tjänstemän i internationella affärsförbindelser. Arbetet med förebyggande åtgärder omfattar OECD:s principer för öppenhet och integritet inom lobbyverksamhet och OECD:s rekommendation om offentlig integritet.

(9)

   Se https://www.europol.europa.eu/cms/sites/default/files/documents/socta2021_1.pdf .

(10)

   COM(2020) 605 final.

(11)

   COM(2021) 170 final.

(12)

     Gemensam rapport från Europol och styrkommittén för säkerhet vid hamnarna i Antwerpen, Hamburg/Bremerhaven och Rotterdam (2023) med titeln Criminal networks in EU ports – Risks and challenges for law enforcement.

(13)

   Förenta nationernas konvention mot korruption omfattar korruption inom både den privata och den offentliga sektorn. Ytterligare internationella initiativ som ger vägledning om affärsetik kommer från Världsekonomiskt forum, FN:s Global Compact , Alliance for Integrity , Transparency International, OECD och G20.

(14)

   Konventionen om kamp mot korruption som tjänstemän i Europeiska gemenskaperna eller Europeiska unionens medlemsstater är delaktiga i.

(15)

   Rådets rambeslut 2003/568/RIF av den 22 juli 2003 (EUT L 192, 31.7.2003, s. 54).

(16)

   Direktiv (EU) 2017/1371 av den 5 juli 2017 om bekämpande genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägeri som riktar sig mot unionens finansiella intressen.

(17)

   COM(2022) 245 final.

(18)

     Förslaget till direktiv grundar sig på artiklarna 82.1 d, 83.1 och 83.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

(19)

      https://ec.europa.eu/info/law/better-regulation/have-your-say/initiatives/13744-Insyn-i-fraga-om-hemlig-inblandning-fran-lander-utanfor-EU_sv .

(20)

   Direktiven 2014/23/EU, 2014/24/EU och 2014/25/EU av den 26 februari 2014 (”koncessionsdirektivet”, ”det klassiska direktivet” och ”försörjningsdirektivet”).

(21)

   Direktiv 2011/16/EU om administrativt samarbete och dess ändring. Ytterligare ett förslag till ändring av direktivet om administrativt samarbete (DAC8 – COM(2022) 707) utarbetas för närvarande. I förslaget föreskrivs att skatteinformation som utbyts enligt direktivet om administrativt samarbete mellan medlemsstaternas skattemyndigheter också kan användas för andra ändamål, t.ex. för bekämpning av penningtvätt och korruption samt för ändamål som omfattas av en rättsakt på grundval av artikel 215 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Detta kommer att underlätta samarbetet mellan berörda myndigheter i medlemsstaterna och en effektivare kamp mot korruption.

(22)

     Genom rådets förordning (EU) nr 904/2010 av den 7 oktober 2010 om administrativt samarbete och kampen mot mervärdesskattebedrägeri inrättades Eurofisc, ett nätverk av medlemsstater som ska bekämpa gränsöverskridande mervärdesskattebedrägerier och som kan begära information från Olaf och Europol. Ytterligare förbättringar av skattemyndigheternas samarbete med EU:s institutioner och organ planeras i enlighet med handlingsplanen för rättvis och enkel beskattning.

(23)

     Den 22 december 2021 föreslog kommissionen ett viktigt initiativ för att bekämpa missbruk av företag utan substans för otillbörliga skatteändamål, COM(2021) 565 final.

(24)

     Direktiv 2015/849 av den 20 maj 2015, ändrat genom direktiv 2018/843 av den 30 maj 2018. Detta kompletteras av direktiv 2018/1673 av den 23 oktober 2018 om bekämpande av penningtvätt genom straffrättsliga bestämmelser, som harmoniserar definitioner av och påföljder för penningtvättsbrott, inklusive korruption som ett förbrott.

(25)

     Insamling av uppgifter om verkligt huvudmannaskap har också gjorts obligatorisk för kontroll- och revisionsändamål i ett antal grundläggande rättsakter, t.ex. förordningen om inrättande av faciliteten för återhämtning och resiliens eller förordningen om gemensamma bestämmelser. Detta ingår också i förslaget till den kommande översynen av budgetförordningen.

(26)

     Enligt lagstiftningen mot penningtvätt är en person i politiskt utsatt ställning en fysisk person som innehar eller har innehaft en viktig post. Eftersom personer i politiskt utsatt ställning innehar positioner som kan missbrukas för korruption/mutbrott och tvättning av de olagliga medel som härrör från detta, anses de utgöra en högre risk och ska därför omfattas av ytterligare åtgärder för kundkännedom. 

(27)

     Paketet består av förslag till ett nytt direktiv om bekämpning av penningtvätt (COM(2021) 423), en förordning om bekämpning av penningtvätt (COM(2021) 420), en förordning om inrättande av en myndighet för bekämpning av penningtvätt (COM(2021) 421) och en omarbetning av 2015 års förordning om överföringar av medel (COM(2021) 422). Paketet är för närvarande föremål för interinstitutionella förhandlingar.

(28)

     COM(2022) 800 final.

(29)

     Direktiv (EU) 2019/1 av den 11 december 2018 om att ge medlemsstaternas konkurrensmyndigheter befogenhet att mer effektivt kontrollera efterlevnaden av konkurrensreglerna och om att säkerställa en väl fungerande inre marknad (artikel 4, Oberoende).

(30)

   COM(2019) 12 final av den 23 januari 2019.

(31)

     I mars 2022, i samband med den ryska invasionen av Ukraina, rekommenderade kommissionen att medlemsstaterna omedelbart skulle bedöma om tidigare naturalisationer av ryska eller belarusiska medborgare, som grundade sig på ett system för medborgarskap för investerare, borde återkallas eftersom personen i fråga omfattas av unionens restriktiva åtgärder eller eftersom den påtagligt stöder kriget i Ukraina. Kommissionen rekommenderade också att medlemsstaterna omedelbart skulle vidta åtgärder för att hantera de risker som system för uppehållstillstånd för investerare innebär (C(2022) 2028 final av den 28 mars 2022).

(32)

     Under 2019 offentliggjorde kommissionen en studie med titeln Mapping of corruption in sport in the EU, där kopplingarna mellan dopning och uppgjorda matcher och korruption beskrivs.

(33)

   Direktiv 2019/1937 av den 23 oktober 2019 om skydd för personer som rapporterar om överträdelser av unionsrätten.

(34)

   C(2021) 6650 av den 16 september 2021.

(35)

   COM(2022) 177 final och C/2022/2428 av den 27 april 2022.

(36)

   COM(2022) 457 final.

(37)

     Direktiv (EU) 2022/2464 av den 14 december 2022. 

(38)

   COM(2021) 170 final.

(39)

   Förordning 2018/1805 av den 14 november 2018 om ömsesidigt erkännande av beslut om frysning och beslut om förverkande.

(40)

   Förslag till direktiv om återvinning och förverkande av tillgångar, COM(2022) 245 final.

(41)

   Tillsammans med förslaget till direktiv om kriminalisering av överträdelser av restriktiva åtgärder kommer direktivet om återvinning och förverkande av tillgångar att möjliggöra förverkande av tillgångar som tillhör personer och enheter som kringgår EU:s restriktiva åtgärder som införts på grund av Rysslands krig mot Ukraina.

(42)

   Rådets rambeslut av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna (2002/584/RIF).

(43)

     Direktiv (EU) 2019/1153 av den 20 juni 2019 om fastställande av bestämmelser för att underlätta användning av finansiell information och andra uppgifter för att förebygga, upptäcka, utreda eller lagföra vissa brott.

(44)

Artikel 325 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

(45)

   Förordning 2018/1046.

(46)

     Se även kommissionens tillkännagivande Vägledning om undvikande och hantering av intressekonflikter enligt budgetförordningen, 2021/C 121/01, EUT C 121, 9.4.2021.

(47)

     COM(2019) 196 final. Som en del av ramen för intern kontroll har kommissionen utarbetat en strategi mot bedrägerier på företagsnivå samt anpassade strategier mot bedrägerier på varje avdelning, som gäller för alla förvaltningsformer för EU-program och EU-medel.

(48)

     COM(2022) 223 final.

(49)

     Särskilt delad förvaltning, som står för mer än 70 % av EU:s budget och faciliteten för återhämtning och resiliens. Kommissionen har också inrättat en rad olika verktyg för att förebygga, upptäcka och utreda eventuellt missbruk av EU-medel, t.ex. riskbedömningsverktyget Arachne och Irregularity Management System.

(50)

   Förordning 2021/1060 och förordning 2021/2116.

(51)

     Rådets förordning (EU) 2017/1939 av den 12 oktober 2017 om genomförande av fördjupat samarbete om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten. För närvarande ingår 22 medlemsstater i det fördjupade samarbetet och medverkar i Europeiska åklagarmyndigheten.

(52)

   Förordning (EU, Euratom) 2020/2092.

(53)

     Möjliga överträdelser av rättsstatens principer enligt förordningen är bland annat situationer där nationella myndigheter som utreder och lagför korruption inte fungerar korrekt, där nationella åtgärder för att förebygga och bestraffa korruption är otillräckliga eller där det saknas ett effektivt samarbete i lämplig tid med Europeiska byrån för bedrägeribekämpning eller Europeiska åklagarmyndigheten.

(54)

   COM(2020) 713 final.

(55)

     Tjänsteföreskrifter för tjänstemän i Europeiska unionen och anställningsvillkor för övriga anställda i Europeiska unionen (förordning nr 31 (EEG), 11 (Euratom) om fastställande av tjänsteföreskrifter för tjänstemän och anställningsvillkor för övriga anställda i Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen).

(56)

   Kommissionen inrättade 2002 kommissionens utrednings- och disciplinbyrå för att upprätthålla etik och integritet inom kommissionen. Byrån utreder omständigheter som kan utgöra överträdelse av tjänsteföreskrifterna och genomför disciplinära förfaranden som ska avgöras av en disciplinnämnd vid allvarliga tjänstefel. Påföljder fastställs i tjänsteföreskrifterna.

(57)

Se avsnitt 3.2.

(58)

   Interinstitutionellt avtal av den 20 maj 2021 mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen om ett obligatoriskt öppenhetsregister.

(59)

   Enligt det interinstitutionella avtalet är registrering av intresseorganisationer i öppenhetsregistret en nödvändig förutsättning för att kunna bedriva vissa typer av intressebevakning. I avtalet fastställs också en uppförandekod som innehåller etiska regler och principer som ska följas av intresseorganisationer som registrerar sig i öppenhetsregistret.

(60)

     Artikel 223.2 i EUF-fördraget, artikel 15.5 och 15.6 i EU-fördraget för Europeiska rådets ordförande, artikel 245 i EUF-fördraget för kommissionens ledamöter, artikel 6 i protokoll nr 3 om EU-domstolens stadga för domstolens ledamöter, artikel 11 i protokoll nr 4 om stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken, artikel 286 i EUF-fördraget för revisionsrättens ledamöter.

(61)

     I uppförandekoden för ledamöter av kommissionen (C(2018)700, EUT C 65, 21.2.2018, s. 7) klargörs de skyldigheter som följer av fördragen, särskilt när det gäller principen om oberoende, eventuella intressekonflikter och skyldigheten att fullgöra sina uppgifter i unionens allmänna intresse. En oberoende etisk kommitté ger kommissionen råd om huruvida tidigare kommissionsledamöters planerade verksamheter efter avslutad tjänst är förenliga med fördragen och om alla etiska frågor med anknytning till uppförandekoden. Enligt artikel 245 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt kan domstolen, om förpliktelserna åsidosätts, på begäran av rådet eller kommissionen besluta att den berörda ledamoten ska avsättas från ämbetet eller berövas rätten till pension eller andra förmåner i dess ställe.

(62)

   Enligt artikel 21 i fördraget om Europeiska unionen är respekten för rättsstatsprincipen och de mänskliga rättigheternas och grundläggande friheternas universalitet och odelbarhet grundläggande värderingar för EU och grundläggande principer för EU:s agerande i sina yttre förbindelser.

(63)

   Exempelvis följande: OECD:s nätverk för styresfrågor och arbetsgruppen för korruptionsbekämpning, deltagare i toppmötet för demokrati, internationella finansinstitut och multilaterala organisationer, initiativ från EU:s medlemsstater och Team Europe.

(64)

     Se rådets beslut (GUSP) 2021/1277 av den 30 juli 2021 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Libanon och rådets förordning (EU) 2021/1275 av den 30 juli 2021  om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Libanon . Se även rådets beslut (GUSP) 2023/891 av den 28 april 2023 restriktiva åtgärder med anledning av åtgärder som destabiliserar Republiken Moldavien och rådets förordning (EU) 2023/888 av den 28 april 2023 om restriktiva åtgärder med anledning av åtgärder som destabiliserar Republiken Moldavien.

(65)

     Unionen har antagit tematiska restriktiva åtgärder för att ta itu med allvarliga kränkningar och övergrepp mot de mänskliga rättigheterna, bekämpa terrorism, spridning och användning av kemiska vapen och cyberattacker som hotar unionen eller dess medlemsstater, se till exempel EU:s sanktionskarta på  https://www.sanctionsmap.eu .

(66)

   2 februari 2023, Analytiska rapporter om Ukraina, Moldavien och Georgien (europa.eu) .

(67)

Resultattavlan kommer att rapportera om nyckelutförandeindikatorerna för att möjliggöra jämförelser mellan länder. Den slutliga versionen av e-plattformen kommer att vara tillgänglig för kommissionen från och med juni 2023.

(68)

Vid genomförandet av externa medel hör korruption till de grunder enligt vilka alla samfinansieringsavtal som ingåtts med partnerländer kan avbrytas eller sägas upp.

(69)

    Evaluation of the European Union support to rule of law and anticorruption in partner countries (2010–2021) (inte översatt till svenska) – EU:s publikationsbyrå (europa.eu)

(70)

   COM(2020) 793 final.